Men de gånger någon spontant kommer på besök är det annorlunda. Visst vill jag då också duka bordet. Men jag förväntar mig inte att semlorna eller bullen skall smaka så märkvärdigt. Smakupplevelsen är inte i fokus. Det viktiga är mötet och samtalet vid köksbordet. Varför inte fokusera på det jämt?
Hittills i år har vi blivit mer välsignade med spontana besök än förr och jag hoppas att det är en ny trend som sveper över slätten.
Ett bordssamtal kan vara svidande ärligt och lyfta fram det som är svårt just nu. Med åren så känns det inte alls viktigt att hålla upp en skylt som säger att för mig går allt så bra i livet. Yngre människor är i det avseende långt modigare än vi en gång var. Att formulera sin situation ger mod att ta nästa steg. Att någon lyssnar är till stor hjälp.
Det här är sådant vi alla kan ge varandra. Det kostar ingenting annat än lite tid. Och den tiden finns nog.
I min barndoms österbottniska by hörde spontana besök till mönstret. De
år jag bodde i Helsingfors skröt jag över det. För att sedan när jag
flyttade tillbaka märka att seden övergetts. Att bjuda gäster krävde
också här städning och meny. Jag var besviken först. Men det gick
märkvärdigt lätt att anpassa sig.
Men eftersom jag själv blir så glad över de spontana besöken får jag väl tro att samma känsla gäller för andra. Den som vill ha full kontroll över sin tid och sina besökare ger nog signaler om det.
Därför hoppas jag på fler besök och jag vill själv bli modigare att knacka på hos andra.
