Vad är det för mening med bönen??

Då jag var liten bad jag aftonbön. Av rädsla naturligtvis, annars skulle det gå åt illa. (Åt h-e bokstavligen skulle man kunna säga). Det var vad vi lärde oss i söndagsskolan. Så jag kämpade på kväll efter kväll.  Så småningom märkte jag att bönen aldrig hjälpte. Det vill säga, det jag bad om slog aldrig in. Jag vågar påstå att en önskan i en bön har aldrig slagit in för någon på jorden levande människa någonsin.

Så kanske bönen är något annat. Det kanske inte är en bön utan en slags ”lovsång”? Skulle det vara mera rimligt om det hette lovsång. I bönen finns det och en anda av att Gud är lite oberäknelig och småelak och kan rätt som det är komma med hemska straff om humöret inte är på topp. Därför gäller det att blidka Gud med bönen så att det inte händer något. Men man är aldrig riktig på säkra sidan. Vad som helst kan hända.

Som ni förstår är jag inte troende, därav dessa lite naiva funderingar.