Av frukten känner man trädet

Ledare. Den sovjetiske diktatorn generalissimus Josef Stalin har präglat talesättet att en enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik. Ett annat talesätt som uttrycker samma sak lyder: vi ser inte träden för skogen. 19.2.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Exakt var gränsen mellan tragedi och statistik går, eller hur många träd som behövs för att de skall försvinna i en skog, kan knappast någon säga. Men de flesta torde vara överens om att talesätten ger uttryck för en djup sanning, nämligen att det finns en enskild människa och hennes öden i det som ser ut som en strid ström av siffror och statistik.

Detta gäller självfallet också den aktuella, praktiskt taget dagliga informationen om uppsägningar och permitteringar. Ibland kan det vara ett tiotal, ibland ett hundratal och i värsta fall om tusentals anställda.Också bakom dessa siffror, hur små eller stora de än är, finns alltid människor av kött och blod, människor med drömmar och förväntningar. Bakom en siffra kan en dröm om ett eget hus gå i kras. Bakom en annan skjuts möjligheten att ta emot ett barn på en obestämd framtid. Bakom en tredje grusas förhoppningen att få avsluta arbetslivet med full pension.

För en del kan det vara en liten tröst att man inte är ensam om att se sina drömmar grusas. Det känns lättare att dela besvikelsen och modlösheten med andra som drabbats av samma öde.

Om glädjen blir dubbel då den delas kan man säga att sorgen i bästa fall blir mindre då den delas.
Kanske inte hälften mindre, men i alla fall något mindre.

I ett samhälle som sägs präglas av allt större individualism lyser förståelsen för individen och hennes bästa allt för ofta med sin frånvaro där den borde finnas: där beslut som berör människor fattas.

I de sammanhangen vore det viktigt att inte låta enskilda människor bli statistik och att inte låta de enskilda träden försvinna i en skog.
Det förutsätter förstås att man inte endast i teorin utan också i praktiken ser människan och hennes bästa som utgångspunkten och målet för besluten.

Gör man inte det väljer man medvetet eller omedvetet andra utgångspunkter och andra mål. För det mesta sådant som kallas ekonomisk lönsamhet, effektivitet, produktion, konkurrenskraft och så vidare.

Placeras något annat än människan i centrum blir besluten med stor sannolikhet helt andra än om det verkligen är människan och hennes bästa som gäller.

Det som gör ett ärligt resonemang om grundläggande prioriteringar svårt är att alla naturligtvis hävdar att det självfallet är människors bästa man tänker på alltid, i alla sammanhang och inför varje beslut.

Frånsett skrämmande undantag finns sällan orsak att hävda att detta är lögn. Att göra det vore det samma som att hävda att någon vill det onda. Och så är det förstås inte.

Den viktiga och svåra frågan blir då hur det kommer sig att en del av allt det goda vi vill inte leder till önskat resultat.
 För knappast vill någon hävda att den pågående ekonomiska och sociala tudelningen av samhället är ett önskat resultat av fattade beslut? Samma gäller förhoppningsvis den senaste statistiken rörande psykofarmaka. Den visar att användningen av psykofarmaka tredubblats under åren 1997–2007. För att nämna ett par övergripande exempel.

Den pågående miljöförstöringen har lett till att miljökonsekvensbedömningar görs för projekt som på ett eller annat sätt påverkar vår fysiska omgivning.

Är inte indikationerna på att en del av oss och därmed hela vårt samhälle far illa redan så många att vi snabbt och effektivt måste börja göra bedömningar av vilka konsekvenser olika beslut inom till exempel ekonomi, social- och hälsovård, utbildning och kultur får för oss människor?

Speciellt i den rådande ekonomiska situationen blir det nödvändigt att prioritera. Vi har alla orsak att noga följa med hur de prioriteringarna ser ut och med vilka motiveringar de görs. Kommer till exempel eventuella krav på automatiska ökningar inom social- och hälsovården som de som nu föreslås för försvarsmakten att vinna allmän acceptans?

Det ska bli intressant att se hur ofta vi möts av argumentet att människors välbefinnande främjas eller lider minst av att det ena eller det andra görs eller lämnas ogjort. Och hur ofta vi får höra den intetsägande och till intet förpliktande frasen att den ekonomiska situationen nu är sådan att det ena eller det andra måste göras eller lämnas ogjort.

Stig Kankkonen



Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35