Kolonnen av skolbussar har lämnat högstadiet med sikte på kommunens många byar. Det är tomt och tyst i korridorerna där för en stund sedan över femhundra tonåringar kryssade mellan klassrummen. Höstens första skoldag är över. Längst bort i en av korridorerna och ytterligare en sväng runt hörnet finns Nina Haga-Paros arbetsrum.
– Det är lugnt och fridfullt här, lätt att slinka in, säger hon, även om kuratorsbesök sedan länge är avdramatiserade, det är inte märkligare än att gå till hälsovårdaren.
Hon gillar sitt arbete. Med så många tonåringar omkring sig finns ingen chans att försoffas. Men att jämföra med den egna tonårstiden går inte alls.
– Världen var mindre då, impulserna färre. De unga i dag växer upp i en helt annan värld. Även om vissa saker är gemensamma för all tonårsutveckling.
Hon kom till jobbet 1981 som kommunens första kurator, i dag finns tre heltidstjänster.
Mår ungdomar så psykiskt dåligt som det sägs?
– Jämför man Korsholm med andra regioner så är det stabilt, våra unga mår ganska bra. Men också här har tonårsdepressionerna ökat, främst bland flickor. Deras depressioner ser inte alltid ut som de vuxnas. Vuxna blir ofta apatiska och visst kan unga också bli det, men oro och rastlöshet är mer utmärkande för dem. Ibland är det svårt att se vad som finns bakom de ytliga symptomen.
En orsak till depressionerna är utan tvivel den starka imagen av hur man ska vara som tjej. Vacker och smal, i de rätta kläderna. Drömbilden är väldigt tydlig.
Att man i Folkhälsans och församlingarnas tjejgrupper vill stärka flickors självförtroende är mycket viktigt.
– Men det behövs också motsvarande killgrupper. För att också pojkarna ska våga vara sig själva.
Läs mera i Kp 34/2008.
