Riv inte korset ur vår flagga

Ledare. Den turkiska författningsdomstolens beslut att med en rösts övervikt inte väcka åtal mot landets regerande AKP-parti har fått folk världen över att dra andan av lättnad. Men den ena rösten löser inte problemet demokrati i ett islamskt land. 7.8.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

De som förlorade i Ankara var den elit av domare och generaler som själva tagit sig ställningen som sekularismens väktare ovanför de demokratiska organen. På samma sätt som väktarrådet i Iran, fast med motsatt förtecken.Islam är nämligen inte bara religion utan också juridik, med målet att skapa det rättfärdiga samhället. I den meningen är islam ett alternativ till demokratin. Recep Tayyip Erdogans parti bygger inte heller på någon genomarbetad ideologi utan dess politik är genomgående pragmatisk. Att hålla religion och samhälle i sär är en sak, men att vara sekularist är politisk fundamentalism. Den står stark också  i vårt västra grannland, för att låna Astrid Söderberg-Widding i debatten om svenska friskolor: ”Den grundmurade föreställningen att en svensk, sekulariserad ståndpunkt utgör en fullständigt värdeneutral position, en garanti för objektivitet och opartiskhet”.

Hos oss är sekularisterna få. En är Erkki Tuomioja som vill avskaffa de teologiska fakulteterna vid universiteten trots att han väl vet ett undervisningen inte är något prästseminarium utan fyller alla vetenskapliga krav. Eller fritänkarbasen Robert Brotherus som i församlingarnas krishjälp under Jokeladramat bara såg ett exempel på hur kyrkan gör sig till för att hålla kvar sin position.

Gröna förbundet
beslöt på sin partidag i våras gå in för att klippa av alla tänkbara band och ”skilja kyrkan från staten”. Helsingin Sanomat förliknade projektet vid att riva korset ur vår blåvita flagga. Nyvalda partiordföranden Tarja Cronberg meddelade att hon inte tänker göra något alls för den saken.
Orsaken är att hon är politiker och vet att politikerna under ett par årtionden diskuterat relationen religion och samhälle och anpassat relationerna mellan kyrka och stat så att de fyller Europakonventionens religionsfrihetsartiklar. I dagis ingår  religiös fostran som en del av målsättningarna. Vår religionsundervisning fyller på ett exemplariskt sätt Europakonventionens krav på föräldrars rätt att välja sina barns skola i enlighet med den egna övertygelsen.

Det finns ingen universalregel som säger hur relationen mellan kyrka och stat ska se ut. En stor majoritet får synas mer, det viktiga är att minoriteterna inte diskrimineras.  Det har med nationernas identitet och historia att göra.
När Tammerfors fritänkare satt upp sin ”eroa kirkosta”-sajt är det kanske oartigt men inget orätt. Att elever som folkbokförs som lutheraner inte får ta del av livsåskådningsämnet är inte diskriminerande. Den regeln finns för att Erkki
Tuomiojas barn och barnbarn ska få fostras i en ateistisk övertygelse och inte drunk–
na i den lutheranska majoriteten.

Dessvärre har
sekularisterna aningslösa medlöpare inom medierna som hjälper till med desinformation som att ”kyrkan får skattepengar”. Den lutherska kyrkans drygt fyra miljoner medlemmar klarar faktiskt själva av att betala sin kyrkas utgifter.
Att det sker över skattesedeln gör dem inte till statens pengar. När arbetsgivarna innehåller fackmedlemsavgiften av sina anställda betyder inte att det är arbetsgivarna som finansierar facket. Kyrkans medlemsavgift räknas heller inte in i skattetrycket. Vill man slippa skriver man ut sig. Det lyckas inte med kommunalskatten.

För några
år sedan kom politikerna fram till att kyrkan till och med kan fungera som myndighet i dagens Europa och placerade ansvaret för begravningsplatser för alla på de lutherska församlingarna. Att staten låter en viss procent av samfundsskatten gå till kyrkan för att finansiera begravningsväsendet betyder inte att fritänkarpengar går till kyrkan.
Ändå måste man kritisera en flat kyrkostyrelse som trots trumf på hand inte kunde förhandla sig fram till en tydligare finansieringsform när man gick med på att axla ett myndighetsansvar.  Dagens ordning väcker det bara irritation.

Politikerna har
gett den finländska kyrkan en position i samhället, vår flagga kan ha sitt kors. Det är den finländska kyrkans egen sak att se till att kyrkan inte blir mera finländsk än kyrka.

Rolf af Hällström



TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18

FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00

KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05

teater. Samtalet med David Sandqvist, som har regisserat Ronja Rövardotter på Svenska Teatern, glider in på döden gång på gång. – Jag har alltid varit rädd för döden. 28.9.2023 kl. 14:00

OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge. 27.9.2023 kl. 19:56

politik. Kristdemokraterna har under sommaren fått kritik för sin tystnad under regeringsförhandlingarna och för att partiet inte stått upp för de mänskliga rättigheterna. David Pettersson, nyvald tredje viceordförande för partiet, ger kritikerna delvis rätt. 27.9.2023 kl. 11:32

Replot. Kyrkpressen skrev tidigare att domkapitlet i Borgå stift haft svårt att hitta en vikarie för Camilla Svevar, som är tjänstledig från jobbet som kyrkoherde i Replots församling. Nu är det klart att Fredrik Kass under hösten sköter kyrkoherdejobbet i Replot vid sidan av det egna jobbet i Kvevlax. 26.9.2023 kl. 15:34

BRANSCHBYTE. Kalle Sällström valde att byta Församlingsförbundet mot skolvärlden för ett år. I höst undervisar han i allt från hur man bakar semlor till hur man städar 26.9.2023 kl. 09:47

partipolitik. Kristdemokraterna fjärmas mer och mer från folkkyrkan. Kyrkans anställda röstar på De Gröna. Sannfinländarna får inte kyrkfolkets sympatier. Och SFP:s kyrklighet är illa undersökt. Kyrkpressen har tittat på två nya undersökningar om politik och kyrka. 25.9.2023 kl. 17:24

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17