Politik och moral

Ledare. Då samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen gav beskedet att Ilkka Kanerva måste lämna posten som Finlands utrikesminister var det många som drog en suck av lättnad. 10.4.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

En del gjorde det med tanke på huvudpersonen Kanerva och var å hans vägnar lättade och inom samlingspartiet vågade man igen tro på ett politiskt liv utanför erotiskt laddade eller tvetydiga textmeddelanden.
Andra ministrar, riksdagsledamöter och partier kunde dela den lättnaden.

Den största lättnaden bland politikerna kom kanske ändå av att den offentliga debatten äntligen kunde föras utan risk för att de som tvingades delta skulle utsättas för faran att framstå som moralister.
Ett av de oftast förekommande konstaterandena under processens gång var ju, att de politiker som tvingades kommentera Kanervas handlande i den aktuella frågan praktiskt taget alltid gjorde det med ett uttalat eller antytt förbehåll att de inte moraliserade. De gjorde alltså ingen bedömning av om hans handlande var i samklang med moraliska principer.

Det faktum
att hela affären fokuserade på de närmast pubertala textmeddelandena kan delvis förklaras med politikernas försiktighet, för att inte säga skräck, inför moraliska reflektioner.
Den verkliga moraliska dimensionen i affären hade ju inte primärt med textmeddelandena som sådana att göra, utan med det faktum att Kanerva ljög dels om att deras existens, dels om vad de innehöll.

Att Kanervas politikerkolleger mer eller mindre helt teg om sanningsdimensionen kan bero på två saker. Antingen såg de inte den saken som något problem eller så teg de medvetet om den.
Om det förra gäller är det skrämmande. Om det senare gäller är det ytterligare ett exempel på rädslan för reflektioner om och kring moral i samband med politik.
När det gäller kravet på att tala sant är det åtminstone i princip så kategoriskt att ingen som vill bevara sin trovärdighet kan sväva på målet om den saken. Men att sväva på målet i etiska frågor förefaller vara den ledande principen då kombinationen politik och moral diskuteras.

En viktig och stor fråga är därför om politik och moral inte alls hör samman? 
Anses de självklart höra samman skall det väl också upplevas som självklart att – till exempel i fallet Kanerva – också göra moraliska reflektioner och bedömningar. Inte som nu se sådana reflektioner och bedömningar som farliga eller förmätna.

För att ytterligare understryka avståndstagandena från klart moraliska bedömningar har kommentator efter kommentator prisat Kanervas utmärkta insatser som utrikesminister.
Skulle samma resonemang föras om till exempel en busschaufför hade överöst en kvinnlig passagerare med sexuellt laddade textmeddelanden? Skulle hans handlande slätas över med argumentet att han kör buss mycket bra?
Knappast. Snarast skulle sådant ”försvar” förmodligen ses som irrelevant och tragikomiskt.

En annan
sak som varit typisk i det aktuella fallet är bollandet med ansvar.
Frågorna om rätt och fel och om vilka slutsatser som borde dras har ingen velat ta i ens med tång.
Den som inte kunde dra sig undan var partiets ordförande, men han dröjde med sitt beslut. Av allt att döma i förhoppningen att ”något” skulle ske som gjorde det möjligt också för honom att fortsätta tiga och blunda.

Den fråga
detta väcker är om det inte längre finns allmänt omfattade och kollektivt delade uppfattningar bland riksdagsledamöterna, våra folkvalda representanter, om vad som är rätt och riktigt, lämpligt och olämpligt?
Är det så att de frågorna i politiken individualiserats och relativiserats så att endast de som direkt berörs skall avgöra hur det är? Som i det aktuella fallet Ilkka Kanerva själv och/eller hans partiordförande Jyrki Katainen.
Så ser det ut just nu. Men är det verkligen så vi vill ha det?

Stig Kankkonen



På korset. 29.3.2013 kl. 15:00

På vägen till Golgata. 29.3.2013 kl. 12:00

I prokuratorns residens. 29.3.2013 kl. 10:00

På översteprästens gård. 28.3.2013 kl. 23:00

I Getsemane trädgård. 28.3.2013 kl. 21:00

I översteprästens palats. 28.3.2013 kl. 18:00

Påskvandringen Via Crucis involverar över hundra skådespelare. 25.3.2013 kl. 11:02

Matteus församling är bland de första i norden att använda sig av en skriba-app för telefoner. 25.3.2013 kl. 10:08

I dag rider Jesus in i Jerusalem. Igen. 24.3.2013 kl. 09:00

Guds ord har sin egen kraft och Bibeln kan läsas och förstås helt utan akademiska förkunskaper. Men om man som KP:s redaktör inte kan låta bli att försöka förstå hur andra kristna tänker, då kan det där med olika bibelsyner bli minst sagt utmanande. 23.3.2013 kl. 12:00

I snart sju år har Carolina Djupsjöbacka hållit i en syjunta med bön för kvinnor i Vasatrakten. Knypplandet och tebjudningen med sju sorters kakor har fått ge vika för samtal, umgänge och lekträffar med barnen. 22.3.2013 kl. 16:00

Sedan 1968 då Gud reste honom ur knarkträsket är det Jesus som gällt för Arne Selander. Som präst har han fått möta många missbrukare. 22.3.2013 kl. 14:43

Det nya missionsstiftet skapar förvirring anser biskoparna. Nu får alla lutherska präster brev. 22.3.2013 kl. 12:15

Katoliken Sara Torvalds frågar i veckans Radbyte varför redaktioner inte har journalister som har förutsättningar att förstå vad som händer inom den kyrkliga sfären. 21.3.2013 kl. 11:43

Nu diskuteras igen en könsneutral äktenskapslag och dess följder för kyrkan. Frågan är svår för alla samfund som har vigselrätt i Finland. Att behålla vigselrätten med risk för påtryckning – eller ge upp den? 21.3.2013 kl. 11:17

ledarskap. Vad är en ledares viktigaste egenskap? Gott självförtroende, säger Henrik ”Henka” Lindberg, som leder produktionsbolaget Parad. Han vill skapa en arbetskultur där det är tryggt att misslyckas. 
– Först då kan kreativiteten flöda. 27.6.2021 kl. 13:42

ÅLDRANDE. Författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor-Sandahl har skrivit en ny bok, ”Mer levande med åren”, om modet att åldras och bli sams med det paradoxala och motsägelsefulla som ryms inom oss. 24.6.2021 kl. 00:00

FÖRLÅTELSE. Jimmy Sundström har levt med konstant värk i kroppen i femton år. Bakom värken ligger ett trauma – han var med om övergrepp när han var tolv år. – De senaste femton åren har inte varit lätta, men med Guds hjälp har jag kunnat förlåta och få frid. 23.6.2021 kl. 09:00

GENERATION Y. – När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka. 8.7.2021 kl. 06:00

johanneskyrkan. Johanneskyrkans fasad med sina gargoyler, rosettfönster och fialer får en grundlig genomgång i samband med fasadrenoveringen. 23.6.2021 kl. 06:00