Biskoparna uttalar sig om dopet

Teologi. Den lutherska kyrkans biskopar betonar i sitt ställningstagande under påskveckan att det kristna dopet är en kraft som bär upp hela livet. Påsken, dopet och det nya livet i Kristus hör samman. 27.3.2008 kl. 00:00

Den lutherska kyrkans biskopar betonar i sitt ställningstagande under påskveckan att det kristna dopet är en kraft som bär upp hela livet. Påsken, dopet och det nya livet i Kristus hör samman.

Så här skriver biskoparna:

"Den uppståndne Kristus gav sin kyrka i uppdrag att gå ut och döpa alla folk till hans lärjungar: ”döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.” (Matt. 28:18-20) Det kristna dopet förrättas med dessa ord i den treenige Gudens namn och genom att använda vatten.

I dopet tas en människa in i gemenskapen med Kristus och hans kyrka. Dopet äger alltid rum i någon kristen kyrka eller ett kristet religionssamfund. Den döpte blir också medlem i denna församling.

I den evangelisk-lutherska kyrkan förrättas dopet av en präst i vår kyrka. Dopet bör förrättas på det sätt som kyrkohandboken föreskriver. Den som befinner sig i dödsfara kan bli döpt av vilken kristen som helst. Nöddopet bör alltid bekräftas särskilt av en präst.

I enskilda fall kan dopet med kyrkoherdens tillstånd också förrättas av en präst i en annan luthersk kyrka eller ett annat kristet religionssamfund. Biskopsmötet har separat namngett de kyrkor, vars präster kan utföra kyrkliga förrättningar i Finlands evangelisk-lutherska kyrka.

En person som inte har prästrättigheter i någon av dessa kyrkor, kan inte förrätta dop i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ansluta medlemmar till kyrkans församlingar. Detta gäller bl.a. de personer som har fått sin prästvigning inom den svenska Missionsprovinsen.

Den som har blivit döpt i till exempel den katolska eller ortodoxa kyrkan eller i frikyrkor, döpts inte på nytt i den lutherska kyrkan. Genom ett rätt förrättat dop har den döpta redan anslutits till Kristi kyrka. ”En är Herren, en är tron, ett är dopet.” (Ef. 4:5)

Under kyrkans första tid var påskdagen en allmän dopdag. Biskoparna uppmanar därför de döpta att under tiden efter påsk komma ihåg sitt eget dop och att de genom dopet har blivit förenade med Kristi död och uppståndelse.

Aposteln Paulus skrev: ”Vi som har döpts in i Kristus Jesus, vi har också blivit döpta in i hans död. Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom. 6:3-4)"