– Jag är ju maskot, skrattar Kristian Meurman, artisten som blev rikskändis genom Idols-tävlingen i fjol, när jag frågar honom vad titeln som FMS:s utjämningsambassadör egentligen innebär. Men så blir han allvarlig.
– Utjämning är en viktig tanke. Det finns jätterika och så finns det de som med nöd och näppe klarar sig här i världen. För mig handlar utjämningsarbetet om att vi som står där någonstans mitt emellan hjälper dem som har det sämre ställt, även om det bara är med några euro. Det är självklart att vi ska göra det.
Tio kilo ris
FMS:s utjämningskampanj startar vid vårdagjämningen i morgon, skärtorsdag, och kulminerar kring höstdagjämningen den 22 september. Tanken bakom kampanjerna, som inleddes 1992, är att jämna ut skillnaderna mellan fattig och rik, så att allt fler ska få möjlighet till ett människovärdigt liv. I år är insamlingsmålet Kambodja, precis som år 2005.
– Jag jobbade faktiskt i Pojo församling när Kambodja senast var på tapeten, och då hade vi workshops om landet. Jag lärde mig till och med att skriva på khmer, men jag har tyvärr glömt hur man gör. Nu stöder FMS minoriteterna i landet, bland annat genom att arrangera läs- och skrivundervisning.
Han återger ett personligt vittnesbörd han läst om hur hjälpen 2005 fick en väsentlig förändring till stånd.
– Det var en kvinna som sålde ris och mätte upp tio kilo, men köparen sade att det bara var sju kilo. Eftersom hon inte kunde läsa kunde hon inte peka på vågen och säga ”nej, det är tio kilo”. Nu kan hon det. Det är bara en människa, men hon fick det bättre, och det är det som är väsentligt.
Alltid trott
I och med egenskapen som utjämningsambassadör lånar Kristian Meurman ut sin offentliga profil till FMS och arbetet i Kambodja. Det är viktigt för honom att betona att han kan omfatta FMS:s värderingar och verksamhetsprinciper.
– FMS är en organisation som först och främst vill hjälpa, och först därefter lyfter fram det kristna temat för dem som vill. Men alla får hjälp. Jag skulle aldrig kunna vara galjonsfigur för någon som tvingar tro på någon annan.
Samma profilering gäller för honom i privatlivet. Han berättar gärna om sin tro om han blir tillfrågad, men han vill inte predika för sådana som inte vill höra. Den kristna tron har han fått med sig från barnsben i det han kallar ”ett typiskt finskt kristet hem”, där familjen gick i gudstjänsten till advent, jul och påsk.
– Jag har alltid trott, men genom skriban började jag hitta min egen väg och forma min syn på saker och ting. Jag har alltid varit en kritisk människa och sväljer inte allt vad kyrkan lär, men jag har en personlig tro.
