Tempelriddarens kärlekssaga lyfter inte

Kultur. ”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa. 21.2.2008 kl. 00:00

”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa.

 
FILM Arn – Tempelriddaren. Regi: Peter Flinth. I rollerna: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Mirja Turestedt, Morgan Alling, Svante Martin m.fl.

Den här filmen får den åskådare som läst böckerna att sucka sitt sedvanliga ”boken var bättre”. Trots att jag inser att filmens första del, den som handlar om Arns uppväxt, redan nu är lite tung och långsam, sitter jag där ändå och grämer mig över att manusförfattarna utelämnat viktiga detaljer som att Arns svärd är annorlunda än de nordiska svärden och att Arns häst är annorlunda än de nordiska hästarna.

Men vi tar det från början. Det hela utspelar sig på 1150-talet. Lillpojken Arn skadas och ligger för döden då den desperata modern tvingar igenom ett löfte: överlever pojken ska hans liv vigas åt Gud. Pojken klarar sig och föräldrarna försöker glömma incidenten, men då modern blir dödssjuk blir det dags att fatta svåra beslut. Arn växer upp på kloster bland vänliga munkar och utvecklas till ett universalgeni som talar flytande latin, konverserar obehindrat om filosofi och teologi och dessutom fäktas och skjuter pil som en riktig man. Det visar sig nämligen att en av munkarna varit tempelriddare och passar på att lära ut alla sina konster till den begåvade pojken.
Lägg till bråk mellan olika ätter, kamp om kungakronan och soppan är klar. Då Arn förälskar sig i sin Cecilia blir det besvärligt av politiska skäl, och efter en graviditet och lite fiffel är både Arn och Cecilia bannlysta i tjugo år. Han skickas till Jerusalem som tempelriddare och hon stängs in i kloster.

Problemet med Arn – Tempelriddaren är att den egentligen borde ha blivit en tv-serie för att göra full rättvisa åt storyn. Nu tar skildringen av Arns uppväxt och bakgrund en så stor del av tiden att det knappt blir något över för intrigerna i Jerusalem. Filmen blir inte en renordlad kärleksfilm, absolut ingen krigsfilm heller, och vi får inte göra några djupdykningar ner i en personlighet under utveckling.

Jag hade önskat att manuset och regissören fokuserat mindre på kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia. Det här av den orsaken att kemin mellan Arn (Joakim Nätterqvist) och Cecilia (Sofia Helin) inte riktigt fungerar, så det hela känns mest som en pinsam reklamsnutt för nån hårvårdsprodukt.

Allt detta oaktat tycker jag att filmen är värd ett biobesök. För den som är intresserad av korstågstiden bjuder scenerna mellan Arn och den legendariske Saladin på intressant tankestoff. Och vem trodde att frågan om Guds ledning kunde få så stort utrymme i den nordiska filmhistoriens största produktion? Man får inte heller missa Svante Martin som på klingande finlandssvenska levererar sina bad guy-repliker i rollen som kung Karl Sverkersson.

Sofia Torvalds



mission. Ungdomar får bekanta sig med att flyga och får höra om missionsflygning på MAF:s flygläger. 8.9.2012 kl. 18:00

vatten. En lokal avdelning inom svenska Frälsningsarmén har sålt välsignat vatten i mataffärer. Ledningen säger stopp. 7.9.2012 kl. 16:09

sport. Många slutar idrotta när de förväntas ta hobbyn på alltför stort allvar. 6.9.2012 kl. 08:42

Frågan om kvinnliga prästers klädsel har seglat upp till ytan inför ett seminarium i S:t Petersburg som ordnas av S:t Michel stift. 4.9.2012 kl. 14:12

Prästen, journalisten och författaren Hilkka Oliknuora får årets Fredrika Runeberg-stipendium 2.9.2012 kl. 10:00

Blogg. Månadsbloggen kör igång efter en sommarpaus. Höstens första bloggare är Patrick Tiainen från Karleby. 1.9.2012 kl. 06:00

laestadianismen. Var det bönesvar då Alf Snellman som fjortonåring fick jobb på ett båtvarv i Gertruds? Mamma ansåg att Gud hade hört bönerna då Alf kunde hjälpa till att försörja den fattiga familjen vars pappa låg på sjukhuset i lungsot efter kriget. 25.8.2012 kl. 03:00

psalmbok. Tidigare i veckan lanserades en ny finsk psalmbok med punktskrift. Den förra upplagan trycktes på 1980-talet. 31.8.2012 kl. 16:08

religion. Det finns potential i religionen när det gäller konflikthantering, säger Katri Kyllönen. 30.8.2012 kl. 10:54

Blogg. Nyckelnbloggen är en ny sida för anställda, frivilliga och allmänt intresserade av kyrka och församling. 29.8.2012 kl. 09:07

vänförsamling. Cirka 60 procent av de evangelisk-lutherska församlingarna i Finland har en vänförsamling utomlands. 27.8.2012 kl. 13:29

Att vara en anonym kristen är inget för Trygve Erikson. Därför har han gett ut en bok han kallar sin trosbekännelse. Den följer han upp med sina memorarer senare i höst. 26.8.2012 kl. 04:00

diakoni. HelsingforsMission gör comeback med nytt namn och en satsning på huvudstadens svenskspråkiga seniorer. 25.8.2012 kl. 08:01

religion. Religiösa människor har bättre mental hälsa än andra, visar en amerikansk forskning. 24.8.2012 kl. 10:15

Nytt namn från årsskiftet i Kristinestad. Ny storförsamling i Lojo. 22.8.2012 kl. 19:30

KYRKOMÖTET. Kyrkomötet samlas den här veckan till session i Åbo. Frågor på agendan är bland annat bönens plats i kyrkan, en jämställdhetsplan för kyrkan – och frågan om samkönade äktenskap. 3.8.2021 kl. 15:43

BÖN. Den anknytning vi har till våra föräldrar blir en upplevelse som vi upprepar i alla våra relationer – också i relationen till Gud. – Att be för sig själv är svårt men fascinerande, säger psykologen och terapeuten Katri Kanninen. 2.8.2021 kl. 17:42

SKOTTSKADA. När Leif Kronqvist var åtta år sköt hans vän honom i halsen med ett litet gevär. – Jag är inte bitter på honom – han var ju bara ett barn och han kunde ju inte ha vetat att geväret var laddat. 3.8.2021 kl. 08:00

Kulturer. Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här! 22.7.2021 kl. 08:00

Papparoll. För Erik Abbor tog det flera år att landa i rollen som pappa. 21.7.2021 kl. 08:00