Sorgen och förlusten efter en tragisk katastrof försvinner inte. Men en fungerande kristjänst kan hjälpa med att inte göra ont värre.
| Foto: Ad Grönroos |
När samhällets krisorganisation i huvudstadsnejden går till aktion mobiliseras också ett nätverk för den andliga vården (HeHu). Nätverket bemannas av anställda inom huvudstadsregionens församlingar och bistår självfallet alla som drabbats av katastrofen. Förkortningen HeHu står för ”henkinen huolto”, d.v.s. andlig vård. Inte att förväxla med ”hengellinen huolto” eller andlig vård med religiösa förtecken.
– Det här nätverket mobiliseras av en jour som ser till att krisgrupperna får den personal de behöver, säger Kaj Engström, en gång i tiden Ingåherde men i dag kyrkoherde i Drumsö finska församling.
Nätverkets jour handhas av den kyrkliga samfälligheten i Vanda.
Engström har i närmare tjugo år vid sidan om arbetat som centralkriminalens präst och har en specifik uppgift vid katastrofer. Han är placerad vid identifieringsenheten och i den egenskapen är det han som tillsammans med en poliskollega går ut med sorgebuden.
Han understryker att myndigheterna inte kan gå ut med osäkra uppgifter efter en katastrof som skolmassakern i Jokela. Offren måste först identifieras, det sker på teknisk väg och tar sin tid. Tandläkaruppgifter brukar vara det snabbaste och säkraste sättet.
Att gå ut med budet är ett tungt arbete men alla besök får den tid som behövs.
– De flesta anhöriga har fått reda på vad som skett och vilket bud de har att vänta.
Läs mera i Kp 46/2007.
