90-åriga Nanny Olenius, lika gammal som Finland, har sett generationer komma och gå. Med utsikt över en frostig åker i Sibbo samtalar vi om livet som gått.
| Nanny Olenius |
Nanny Olenius föddes i januari 1917 som yngsta dottern i en jordbrukarfamilj i Norra Paipis. Över 90 år senare bor hon ännu kvar i samma by.
– Barndomstiden var lycklig, konstaterar Nanny. Visst fick vi barn börja arbeta på gården i ett ganska tidigt skede och inte hade vi allt det som barn har i dag. Men inte kan jag säga att barndomen skulle ha varit särskilt besvärlig.
Några hundra meter från huset där Nanny bott de trettio senaste åren finns Norra Paipis skola. I skolan, där hennes yngsta dotter Ann-Britt Gustafsson numera är rektor, började Nanny sin skolgång.
– Det var annorlunda i skolan på den tiden. Vi elever hade jour då vi städade skolan och eldade i kakelugnarna. Vi fick mat i skolan, för det mesta havregrynsgröt men ibland något annat. Mjölk skulle vi själva ha med i flaska.
Nanny kommer ihåg hur hon som barn åkte häst och kärra in till Sibbo kyrka för att delta i gudstjänsten där. Den sommar hon skulle konfirmeras cyklade hon däremot de femton kilometrarna till kyrkan varje dag från och med början av juni fram till midsommar och konfirmationen.
– Alla femtonåringar fick undervisning, flickorna på förmiddagen och pojkarna på eftermiddagen.
Läs livsperspektivet i Kp 44/2007.
