Gudstjänstproblemet

Mira Strandberg. OK, här är problemet: Jag skulle gärna gå i kyrkan. Jag vill så gärna uppleva gudstjänsten ur ett barns perspektiv igen, förundras över det hemlighetsfulla och insupa allt det vackra. 31.10.2007 kl. 00:00


OK, här är problemet: Jag skulle gärna gå i kyrkan. Jag vill så gärna uppleva gudstjänsten ur ett barns perspektiv igen, förundras över det hemlighetsfulla och insupa allt det vackra. Och jag vill så innerligt att lillkillen ska känna sig hemmastadd i kyrkrummet. Vandra bland bänkarna och veta att han hör hemma här, lika mycket som alla tanter han glatt kan vinka åt på torget för att han känner dem. De är hans församling.

Fint. Men problemet, då? Problemet är att samma orsak som får mig att längta till gudstjänsten också är det största praktiska hindret för mig att sätta mig i kyrkbänken. Är man liten och behöver äta och sova just då kyrkklockorna ringer in till mässan (ding-dong vet han att det låter tack vare helgmålsringning) så går det inte att samtidigt sitta och insupa nattvardens hemligheter med mamma. Det går liksom inte.

– Han är ingen riktig kristen, var det någon fiffikus som slängde ur sig. Nähä, nä. Min fråga är hur han ska bli det heller då församlingens huvudaktivitet av hävd äger rum vid sovtid?

Visst, vi ber aftonbön och bordsbön, vi läser barnböcker med bibliska berättelser och han kan säga Noa och David och amen. Men det är inte riktigt samma sak som att få vara delaktig i en trosgemenskap, eller hur? Så hur gör man? Hur förmedlar man den kristna gemenskapen till en liten, ny medlem i skaran? Hur visar man att det han blev upptagen i vid dopet är något verkligt, något mer än ett abstrakt tillhörande?

Jag vet att vi hinner inviga honom i gudstjänstens mysterier senare i livet. Men mitt modershjärta önskar att det inte fanns en åldersgräns på gudstjänstdeltagandet. Jag ville så gärna bära fram honom redan nu. Men inte klockan tolv.

Mira Strandberg



romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

äktenskapssyn. Tre biskopar håller fast vid kyrkans nuvarande syn, två vill ha ett helt könsneutralt äktenskapsbegrepp. De övriga placerar sig däremellan, en vill inte svara. 4.9.2020 kl. 12:17

Bok. När Gustav Björkstrand skrev sin självbiografi upptäckte han nya perspektiv.Han har också fått syn på nya sidor av sig själv, till exempel en dragning till mystik. 3.9.2020 kl. 13:28

körsång. Den här hösten får församlingarnas körer fundera på om de kan öva trots smittorisken. En del ställer in, andra sjunger i mindre grupper, vädrar och håller avstånd. 2.9.2020 kl. 09:06

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34