Syskon på resa

Kerstin Haldin-Rönn. En gång var vi barn i samma hem. Mina tre bröder och jag. 8.10.2007 kl. 00:00

En gång var vi barn i samma hem. Mina tre bröder och jag. Storebror minns hur det tasslades i kammaren då ett nytt syskon såg världens ljus. Så länge våra älskade föräldrar levde var de vår förenande länk. Nu är det upp till oss att hålla värme i kontakten.

Och så kom det sig att vi fyra, med våra respektive, gav oss iväg på gemensam höstresa. Våra fötter balanserade på Ylläs steniga sluttningar, längs skogsstigar, över hängbroar och på stadigt utplacerade  plankor. Vi drack vatten ur fjällbäckar. Det friska porlande vattnet som fyller sjöar och vattendrag till brädden. Så härligt att lyssna till, så läskande för svettiga vandrare, så vardagligt och ändå så lyxigt.

I vår tid kan vi resa på så många sätt. Men än finns det platser dit bara våra fötter kan bära oss.
Vi struntade i klockan, sov tills vi vaknade, åt då vi var hungriga. Hade tid att vara. Småprata. Minnas.

Få nya gemensamma minnen. Bara att se brödernas olika gestalter framför sig på stigen gjorde gott. Så lång tid sedan vi var små. Men ändå så mycket kvar av det som är typiskt för var och en. Och i varandra kunde vi skymta våra föräldrars drag, det gemensamma, typiska, präglat av arv och miljö.

I frågesporten om hur och var vi träffat våra tillkommande blev det dåligt med poäng, men istället helt härliga berättelser. Det gör gott att minnas och skratta.

På nätterna fullmåne och på dagarna vindstilla och strålande sol. Också naturen gladdes över att vi var där.

På hemvägen såg vi nejonögonsfiske i Kukkolaforsen. Också det förenade. Nejonögon var höstmat i vårt hem och en av bröderna har fortsatt med det fiske som pappa värdesatte så högt.

Att ha syskon är en gåva. Nu kändes det som om vi valt varandra igen. Vi behöver varandra.

Vägsträckan framför oss är inte längre så lång.

Kerstin Haldin-Rönn



jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00