Det finns en undersökning om hur mycket ens IQ sjunker då man är på semester. I år har min gjort en riktig störtdykning.
Först kom jag inte in genom någon dörr då jag skulle på jobb igen. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg vilken nyckel som var den rätta.
Jag minns inte längre hur man öppnar en textfil på jobbdatorn. Jag har ingen aning om hur vårt datorsystem fungerar, trots att jag erbjöd goda råd om finesserna för alla som ville lyssna nångång för fem-sex veckor sedan. Jag märker att jag snart står i turen att vara redaktionssekreterare, och det är lite illa. Vi har ett nytt layoutsystem som jag tyvärr inte längre kan använda.
Jag försöker följa med den hetaste debatten på kp-bloggen. Jag fattar igenting. Vad pratar de här mänskorna om? Klyftiga typer. Nånting om dikotomiska uppfattningar, Moder Teresas Nobelföreläsning, om att dela upp sitt liv i olika sfärer, kristen tro i dagens samhälle och snävt syndabegrepp, sarkasmer, orienteringspunkter och att sticka hål på skenbar saklighet. Sen citerar de dikter. I kapp.
De här mänskorna har tydligen inte varit på semester. Eller också hade de så hög IQ redan innan att en semester inte ledde till något större svinn i intelligensförrådet.
För egen del hoppas jag bara att jag inte glömt något riktigt viktigt, så där som någon nära mänskas födelsedag eller en träff jag lovat hålla. Det skulle också vara bra om jag kom ihåg att ladda busskortet, för annars kommer jag inte på jobb i morgon. (Måste komma ihåg att ihåg inte skrivs isär.)
Här är sånt som jag vet: det har varit ett bra blåbärs- och svampår. Jag kan inte sova om det finns en mygga i rummet. Jag tycker inte om kallt vatten. Det är gott att äta gnisselost med honung. Just nu skiner solen och det skulle vara roligt att vara på stranden.
