Så frön redan i barndomen.

Människa. Familjearbetet är församlingens viktigaste uppgift, säger Anne-Maj Holmqvist. 5.3.2007 kl. 00:00

– Barnen är de största skatterna vi har. Jag har haft förmånen att vara hemma i elva år med våra fyra barn. Som gammal behöver jag inte tycka att jag njuter mer av barnbarnen än av mina egna barn, säger Anne-Maj Holmqvist.


Njutningsstunder kallar Anne-Maj Holmqvist det hon under åren har fått ha tillsammans med sina barn. De betyder mycket, för hon och mannen Reijo miste sitt första barn redan vid förlossningen.
– När jag väntade vårt första barn fick vi veta att det hade så svåra skador att det skulle dö då det föddes. Vi fick välja mellan att sätta igång förlossningen eller gå tiden ut.
I den situationen fanns bara en lösning: förlossningen sattes igång några dagar senare.
– Det var svårt att gå där bara över veckoslutet och inte se, inte röra magen. Att gå tiden ut var inte ens att tänka på.
Det traumatiska gjorde henne extra medveten om hur värdefulla de egna barnen är.
– Jag blev egoistisk. Jag ville inte ge ifrån mig något av de upplevelser som en småbarnsmamma får ha.

Tidsbrist

Så hon valde att bli hemmamamma 1985 då hennes äldsta dotter föddes. Först fyra barn (i dag mellan 13 och 21) och elva år senare återvände hon till arbetet som barnträdgårdslärare.
– Att jag blev barnträdgårdslärare var nog bara en slump. Efter skolan praktiserade jag på daghem i ett år och fick Folkhälsan barnavårdsskola. På somrarna jobbade jag på Folkhälsans sommarkolonier, och så var jag praktikant på habiliteringsavdelningen Habben en tid.
– Jag kände att jag ville veta mer om den pedagogiska och psykologiska sidan av barnavård, så jag utbildade mig till barnträdgårdslärare i Jakobstad. 1978 blev jag färdig och fick genast en tjänst.

Mening med svårigheterna

Själv tror hon att det viktigaste när det kommer till barn är att ge dem tid till lugn och ro. Och famn.
– Men jag kan inte sitta här och säga vad som är viktigt i fostran. Alla föräldrar älskar sina barn och gör det bästa de kan enligt sin förmåga, säger hon plötsligt bestämt.
Och ändå finns det inga garantier. Anne-Maj Holmqvists äldsta dotter insjuknade för en tid sedan i anorexi. Tillfrisknandet går nu stadigt framåt.
– När barnen är vuxna är man helt maktlös! Det var en chock, hon var allvarligt sjuk och vi kunde ha mist henne. Fast jag visste ju att sådant här är möjligt, det händer inte bara andra. Det otänkbara hade ju redan hänt oss en gång.
Trots allt ser hon ändå positivt på livet. Det svåra kan vändas i något fruktbart.
– Jag tror mer och mer på att de svårigheter man upplever för något gott med sig. Om några år kan jag säkert också se på min dotters sjukdom som en motgång som gav något.
Hon vill uppmana alla att våga söka hjälp. Prata om det svåra!
– Det mest givande i mitt liv på den senaste tiden har varit den samtalsterapi jag har börjat med. Ibland behövs professionell hjälp, det skall man inte vara rädd att ta emot!

Total stillhet

Barnen gav Anne-Maj en naturlig inkörsport i församlingen. Som så många andra kom hon med i församlingsverksamheten via vuxen-barngrupper. Det var egentligen första långvariga kontakten till församlingen, för som barn bodde hon ute på Kämpholmen i Pernå skärgård. Då hon började skolan bodde hon borta hemifrån under veckorna och åkte hem till skärgården bara på helgerna.
– Först bodde jag hos släktingar, senare inkvarterades jag och mina två äldre systrar i olika hyresrum.
– Det är klart att barn behöver sina föräldrar varje dag, det var svårt att spara allt man vill prata om till veckoslutet. Men den trygga punkten fanns alltid där. Jag har aldrig känt mig rotlös, tvärtom!
Hemma på Kämpholmen begränsade sig församlingsverksamheten till läsmöten på sommaren. Dem deltog familjen i, och de ordnades också hemma hos Anne-Maj.
– På den här punkten spelar min farmor en viktig roll i mitt liv. Hon har gett mig något som sitter så djupt, så djupt i mig.
– Jag minns hur hon satt på soffkanten och läste aftonbön och morgonbön med oss. Och på söndagarna satt hon vid radion med knäppta händer och lyssnade på radiogudstjänsten. Det var en atmosfär av total stillhet och andakt kring henne där hon satt alldeles stilla. Det är sådana upplevelser man bara kan få i barndomen, tror jag.

Läs mera om Anne-Maj Holmqvist i papperstidningen 10/2007.

Mira Strandberg



ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00

KYRKANS FÖRVALTNING. Stat och kommun har förenklat sin förvaltning. Men den utvecklingen har inte nått kyrkan. Den uppfattningen har Olav Jern i Vasa. 22.7.2022 kl. 08:00

KYRKANS FRAMTID. För ett år sedan blev Edgar Vickstöm präst efter en lång karriär bland annat som bankdirektör. Ett år senare är han förbryllad och lite bekymrad. En kyrka som handskas med personal, tid och pengar borde våga tänka på effektivitet. Men varför vet kyrkan inte ens om den har ett mål? 20.7.2022 kl. 19:12

BRÖLLOP. I mitten på 50-talet bestämde sig Lumparlands marthor att skramla ihop till en brudkrona till kommunens flickor. Till det behövdes 200 gram silver och 13 000 mark. Men när man ville skänka den till församlingen sade dåvarande pastorn nej tack. Några årtionden senare hittade den ändå till kyrkans förvar. Nu har den dammats av för en historisk tillbakablick. 21.7.2022 kl. 15:00

beslutsfattande. I början av juni sände Kyrkpressens redaktion iväg en enkät till alla församlings- och kyrkorådsmedlemmar i Borgå stift, och fick in 180 svar. En av frågorna lydde så här: Kyrkans lagstiftning ger kyrkoherden en stor roll i församlingens beslutsfattande. Tycker du att den är för stor? 6.7.2022 kl. 17:41

Personligt. – Och sen låta sig slukas av dem innan man kan komma upp till ljuset igen, säger My Ström. 7.7.2022 kl. 19:58

Franciskusfest. Sedan år 1979 har den ekumeniska Franciskusfesten firats på Kökar den första helgen i juli. Se foton från årets fest! 3.7.2022 kl. 19:41

Nekrolog. Bjarne Boije somnade in den 19 juni, mätt på livet, 101 år och två månader gammal. 1.7.2022 kl. 15:54

sommarteater. När församlingens ungdomsarbetsledare står på scen kan han plötsligt vara rebell, medan församlingens barnledare driver en bar. Christer Romberg och Mikaela Ståhl-Kokkola sjunger och dansar i Raseborg i sommar. – Vi gör egentligen samma sak som på jobbet: njuter av musik och gemenskap, säger de. 29.6.2022 kl. 19:30

Personligt. – Jag hade inte insett att hälsa är någonting man måste upprätthålla hela tiden, säger Markus Andersén, som bloggar på Kyrkpressens sajt. 25.6.2022 kl. 15:12

folkkyrka. Vad ska det bli av kyrkan? Kyrkskatteflödet sinar. Den evangelisk-lutherska kyrkan stöps om från en riksinstitution till en folkrörelse. Är det den väg frikyrkorna redan prövat i 150 år som väntar? Då finns det saker att ta som förebild. Och annat att att akta sig för, skriver Kyrkpressens opinionsredaktör Jan-Erik Andelin. 23.6.2022 kl. 11:30

PRÄSTÄMBETE. Pastor Dennis Svenfelt behåller sitt prästämbete men får inget förordnande som präst. 22.6.2022 kl. 13:08

profilen. Teologen och författaren Patrik Hagman är Kyrkpressens nya kolumnist. Sedan hösten jobbar han i Linköpings stift i Sverige med att utveckla och starta en utbildning för opinionsskribenter i Svenska kyrkans regi. 21.6.2022 kl. 19:00

kyrkans ungdom. Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom. 20.6.2022 kl. 20:44

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06