Så frön redan i barndomen.

Människa. Familjearbetet är församlingens viktigaste uppgift, säger Anne-Maj Holmqvist. 5.3.2007 kl. 00:00

– Barnen är de största skatterna vi har. Jag har haft förmånen att vara hemma i elva år med våra fyra barn. Som gammal behöver jag inte tycka att jag njuter mer av barnbarnen än av mina egna barn, säger Anne-Maj Holmqvist.


Njutningsstunder kallar Anne-Maj Holmqvist det hon under åren har fått ha tillsammans med sina barn. De betyder mycket, för hon och mannen Reijo miste sitt första barn redan vid förlossningen.
– När jag väntade vårt första barn fick vi veta att det hade så svåra skador att det skulle dö då det föddes. Vi fick välja mellan att sätta igång förlossningen eller gå tiden ut.
I den situationen fanns bara en lösning: förlossningen sattes igång några dagar senare.
– Det var svårt att gå där bara över veckoslutet och inte se, inte röra magen. Att gå tiden ut var inte ens att tänka på.
Det traumatiska gjorde henne extra medveten om hur värdefulla de egna barnen är.
– Jag blev egoistisk. Jag ville inte ge ifrån mig något av de upplevelser som en småbarnsmamma får ha.

Tidsbrist

Så hon valde att bli hemmamamma 1985 då hennes äldsta dotter föddes. Först fyra barn (i dag mellan 13 och 21) och elva år senare återvände hon till arbetet som barnträdgårdslärare.
– Att jag blev barnträdgårdslärare var nog bara en slump. Efter skolan praktiserade jag på daghem i ett år och fick Folkhälsan barnavårdsskola. På somrarna jobbade jag på Folkhälsans sommarkolonier, och så var jag praktikant på habiliteringsavdelningen Habben en tid.
– Jag kände att jag ville veta mer om den pedagogiska och psykologiska sidan av barnavård, så jag utbildade mig till barnträdgårdslärare i Jakobstad. 1978 blev jag färdig och fick genast en tjänst.

Mening med svårigheterna

Själv tror hon att det viktigaste när det kommer till barn är att ge dem tid till lugn och ro. Och famn.
– Men jag kan inte sitta här och säga vad som är viktigt i fostran. Alla föräldrar älskar sina barn och gör det bästa de kan enligt sin förmåga, säger hon plötsligt bestämt.
Och ändå finns det inga garantier. Anne-Maj Holmqvists äldsta dotter insjuknade för en tid sedan i anorexi. Tillfrisknandet går nu stadigt framåt.
– När barnen är vuxna är man helt maktlös! Det var en chock, hon var allvarligt sjuk och vi kunde ha mist henne. Fast jag visste ju att sådant här är möjligt, det händer inte bara andra. Det otänkbara hade ju redan hänt oss en gång.
Trots allt ser hon ändå positivt på livet. Det svåra kan vändas i något fruktbart.
– Jag tror mer och mer på att de svårigheter man upplever för något gott med sig. Om några år kan jag säkert också se på min dotters sjukdom som en motgång som gav något.
Hon vill uppmana alla att våga söka hjälp. Prata om det svåra!
– Det mest givande i mitt liv på den senaste tiden har varit den samtalsterapi jag har börjat med. Ibland behövs professionell hjälp, det skall man inte vara rädd att ta emot!

Total stillhet

Barnen gav Anne-Maj en naturlig inkörsport i församlingen. Som så många andra kom hon med i församlingsverksamheten via vuxen-barngrupper. Det var egentligen första långvariga kontakten till församlingen, för som barn bodde hon ute på Kämpholmen i Pernå skärgård. Då hon började skolan bodde hon borta hemifrån under veckorna och åkte hem till skärgården bara på helgerna.
– Först bodde jag hos släktingar, senare inkvarterades jag och mina två äldre systrar i olika hyresrum.
– Det är klart att barn behöver sina föräldrar varje dag, det var svårt att spara allt man vill prata om till veckoslutet. Men den trygga punkten fanns alltid där. Jag har aldrig känt mig rotlös, tvärtom!
Hemma på Kämpholmen begränsade sig församlingsverksamheten till läsmöten på sommaren. Dem deltog familjen i, och de ordnades också hemma hos Anne-Maj.
– På den här punkten spelar min farmor en viktig roll i mitt liv. Hon har gett mig något som sitter så djupt, så djupt i mig.
– Jag minns hur hon satt på soffkanten och läste aftonbön och morgonbön med oss. Och på söndagarna satt hon vid radion med knäppta händer och lyssnade på radiogudstjänsten. Det var en atmosfär av total stillhet och andakt kring henne där hon satt alldeles stilla. Det är sådana upplevelser man bara kan få i barndomen, tror jag.

Läs mera om Anne-Maj Holmqvist i papperstidningen 10/2007.

Mira Strandberg



BORGÅ DOMKAPITEL. Tomas Ray som varit domkapitlets sekreterare för mission och internationellt arbete har avgått från sin tjänst. Bland annat den här frågan behandlades vid domkapitlets sammanträde på tisdagen. 22.8.2022 kl. 21:14

ANDETAG. I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron. 17.8.2022 kl. 16:00

parrelation. Att gå in i ett parförhållande innebär lidande, tillväxt och ett möte med de egna såren. Men belöningen kommer sedan: Det blir bra. – Men mitt i lidandet och motgångarna kan man behöva vishet av andra som gått igenom samma sak. Det finns inga genvägar, säger författaren och terapeuten Tommy Hellsten. 17.8.2022 kl. 09:16

GUDSBILD. Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud. 16.8.2022 kl. 19:00

FÖRTROENDEVALD. Det fanns många delade meningar och blandade känslor i KP:s enkät bland församlings- och kyrkoråden i Borgå stift. Men på ett område är siffrorna tydligt positiva. 58 procent tycker att dialogen mellan de förtroendevalda och de anställda är god. 16.8.2022 kl. 13:35

TJÄNSTER. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har inte inom utsatt tid fått någon sökande. Kaplanstjänsten i Karleby fick en sökande från Kemi. 15.8.2022 kl. 15:24

SYNODALMÖTE. Vad betyder frälsning? Är det någonting som sker efteråt, bortom döden? Eller här och nu? Det ska alla omkring 2 000 präster i den evangelisk-lutherska kyrkan å tjänstens vägnar fundera över inför höstens synodalmöten. 12.8.2022 kl. 09:04

Skolstart. Ann-Britt Bonns är rektor i Grundskolan Norsen. Hon välkomnar ett nytt läsår. 11.8.2022 kl. 19:16

kyrkoherdar. När Mats Lindgård i tiden besvärade sig över hur domkapitlet placerade präster i förslagsrum inför domprostvalet resulterade det i en period som blev den tuffaste i hans liv. I dag är han en chef som tror på att förankra beslut grundligt innan han genomför något. 3.8.2022 kl. 17:08

KYRKANS SKOGAR. Okunnigheten om hur man ekologiskt hållbart sköter skog är stor i kyrkan, anser präst- och kantorsparet Paula och Eeva-Stiina Lönnemo. Därför vill de se mera fredning, och mera av det nya, kontinuerliga skogsbruket. 1.8.2022 kl. 12:53

KYRKANS SKOGAR. Skogsbruksveteranen Carl-Johan Jansson i Raseborg är skeptisk till det nya kontinuerliga skogsbruket. Domkapitlet i Borgå har bett honom om argument mot den nya metoden. 1.8.2022 kl. 16:11

konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou. 29.7.2022 kl. 16:00

unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34

SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering. 24.7.2022 kl. 19:03

ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro. – Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt. 24.7.2022 kl. 19:13

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00