Nu behövs en svensk kyrklig samlingsrörelse som målmedvetet driver viktiga frågor. Det återstår att se om vi förmår samla oss och visa framsynthet och handlingskraft. Det säger teologie doktor Sixten Ekstrand, nyvald dekan för Borgå stift.
Teologie doktor Sixten Ekstrand är glad över utnämningen till stiftsdekan i Borgå stift.
– Det känns verkligen stimulerande att ta itu med de nya uppgifterna.
Ekstrand har en bred erfarenhet av stiftet. Han har bland annat arbetat som präst i Pernå, fungerat som verksamhetsledare för Kyrkans Ungdom samt arbetat som lektor och professor vid Åbo Akademi.
– Lägger jag till detta året som chefredaktör på Kyrkpressen så har jag täckt in stora delar av stiftet och dess verksamhet.
– Jag tror att dessa erfarenheter också kommer väl till pass i arbetet som stiftsdekan, säger Ekstrand.
Stiftet och dess framtid
Enligt Ekstrand är Borgå stift en oerhörd tillgång och det har goda resurser och såväl ekonomiska som administrativa förutsättningar att utveckla det kyrkliga livet.
– Vi har domkapitel, en svensk enhet vid kyrkostyrelsen, samt den tredje sektorn med Församlingsförbundet, folkhögskolorna och de inomkyrkliga rörelserna.
– Vi har dessutom en helt unik situation att ha ett eget kyrkligt tidningsorgan, Kyrkpressen, som når praktiskt taget alla finlandssvenskar. Jag tror att vi i den finlandssvenska ankdammen ibland förbises de möjligheter vi faktiskt har, understryker Ekstrand.
– Den stora frågan är vad vi gör av allt detta och hur vi utnyttjar dessa tillgångar. Vi har nycklarna i vår hand och äger resurserna, men förmår vi samla oss till en gemensam strategi som bär stiftet genom de utmaningar som nu står för dörren?
Viktiga frågor
Ekstrand hänvisar till Jan–Erik Lindqvists frågor i KP för några veckor sedan.
– Det var motiverat att ifrågasätta den pågående utvecklingen som har lett till en splittring av resurserna, säger Ekstrand.
– Jag är dock inte övertygad om att en enda stor svensk kyrklig central, var den nu placeras, är den enda lösningen. Det handlar säkert till viss del om fysisk närhet och kommunikation mellan de som arbetar på stiftsnivå, men det handlar i ännu högre grad om attityder.
Samlingsrörelse behövs
Ekstrand drar en direkt parallell till situationen i början på förra seklet, då den finlandssvenska kyrkliga identiteten var hotad.
– Då uppstod den svenska kyrkliga samlingsrörelsen som drev viktiga frågor. Som ett resultat av samlingsrörelsens målmedvetna arbete grundades Borgå stift. Vi fick en egen teologisk fakultet, samtidigt som man såg till att finlandssvenskarna fick för det kyrkliga livet livsviktiga organ som Församlingsförbundet och Förbundet Kyrkans Ungdom
– Vi lever i en liknande situation i dag och nu krävs en ny form av samlingsrörelse i stiftet.
Frågan är om vi förmår samla oss och visa samma mod, framsynthet och handlingskraft som då.
Mera frågor
I stiftsdekanens arbete ingår det övergripande ansvaret för utbildning, fortbildning och personalvård.
– För mig känns det stimulerande att ta itu med dessa uppgifter, eftersom jag under de senaste 10 åren arbetat med utbildning vid Åbo Akademi i egenskap av lektor och professor i praktisk teologi. Ordförandeskapet i Lärkkullastiftelsens styrelse har likaså gett insikter i stiftets egen utbildning, säger Ekstrand.
Enligt Ekstrand finns en god grund att stå på och den tidigare dekanen samt utbildningssekreteraren har gjort ett bra jobb.
– Därför känns det tryggt att gå in i detta och fortsätta att utveckla stiftets utbildning och fortbildning tillsammans med de olika aktörerna på området.
Ett par frågor pockar enligt Ekstrand på särskild uppmärksamhet:
– Personalvården är viktig. Här blir det att sätta sig ner med personalvårdsgruppen och diskutera framtida strategier. – Biskopen lanserade också inför valet en slogan – Må bra i Borgå stift. De tankar som framfördes i det sammanhanget är också värda att ta vara på, utveckla och implementera i detta viktiga arbete. Mår personalen bra och är motiverad ger det också resultat i arbetet.
– Rekryteringen till kyrkliga yrken fungerar rätt bra när det gäller präster, diakoner och ungdomsarbetsledare
Nytt grepp behövs
– Svårare är det på kantorsfronten och här måste det nog nya grepp till, annars tystnar många orglar inom de närmaste 20 åren. Det är rätt långt också en löne– och statusfråga. En kantor har en lång utbildning bakom sig, men lönen ligger inte i paritet med denna.
– En tredje utmaning är den svaga kyrkliga identiteten hos många av dem som studerar till kyrkliga yrken. Därför måste stor uppmärksamhet ägnas åt att stärka deras andliga och kyrkliga identitet.
