Härligt överraskad

Hon längtade så mycket efter att bli sedd och uppmuntrad. Av en alldeles speciell person. Av honom som funnits vid hennes sida i snart 20 år.
Hon räckte fram sin tomma skål ibland och bad om att få lite påfyllning. Varför är jag viktig för dig?
Men det var som om han inte förstått.
Så bytte hon helt metod. Hon skulle ge det hon ville ha. I flera veckor tog hon varje tillfälle att ärligt berömma, uppmuntra och ge komplimanger. Och han lapade begärligt i sig allt. Han såg glad och ofta härligt överraskad ut.
Hon hade väntat på snabbt gensvar. Men det verkade inte fungera. Också hans skål verkade vara tom intill svältgränsen.
Hon svalde och fortsatte. Men vem orkar nu jämt? Den medvetna kampanjen ebbade ut och föll i glömska. Tills hon efter flera månader reflekterade över att klimatet dem emellan var så varmt. Utan skrattskola hade de börjat skratta tillsammans igen. De utbytte tankar och funderade. Och hon la märke till att hennes egen skål rann över av uppmuntran och komplimanger. Och hon bjöds på ännu en högst oväntad överraskning: Han såg att hon varit hos frissan!
Det långa äktenskapet är en otrolig gemenskap. Men det behövs ibland intensivkurser för att vi skall se vad vi har. Och i stället för att spegla oss i kändisarnas dramatiska kärleksliv kunde vi sätta oss ner hos våra gamla släktingar och be dem berätta vad som hjälpt dem att hålla samman. Stormande förälskelser lyser, men kan inte mätas med värmen i ett långt förhållande.
Att ge det du vill ha fungerar. Alltför ofta tittar vi kallt på varandra och kommer med kritik eller besvikelse över än det ena och än det andra. Lika lätt är det att med värme i blicken säga vad vi gläds över och tycker om hos den andra. Hjälper inte det, så försök med en intensivkurs.
Kerstin Haldin-Rönn