Anna Tikum
Bloggen:
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Ett halvt år

29.11.2011 13:13
I går blev Ronya ett halvt år gammal. Vi började vårt firade med ett besök hos doktorn. Egentligen skulle vi bara diskutera malarian och få Ronyas vikt och längd. Men när vi visade rådgivningskortet från Finland tyckte han att hon fått alldeles för lite vaccin i sig, så han gav vår stackars dotter en spruta i armen och en i benet. Jag är inte helt säker på vad det var hon fick, och det bekymrar mig nog lite grann. Men barnläkaren lär vara bra, så jag får väl bara lita på att han har koll på vad hon redan har fått i Finland. Men inte nog med dessa stick i kroppen. Innan vi kom från sjukhuset hade doktorn också ordnat med hål i öronen åt Ronya. Ja, det blev så.
Mitt barn är nu en flicka också i Senegal. Örhängen är alldeles tydligt det som skiljer pojkar från flickor här i landet. Ingen frågade på hela dagen vilket kön Ronya hade. Det har aldrig hänt sig förr att en dag passerat utan den frågan. I stället fick vi höra vilken söt liten flicka hon var. När jag och Ronya stod i hissen påväg upp till lägenheten sade jag något åt grannen som bor ovanför oss som jag ännu inte vågat dela med mig åt Bertrand. Ronya hade på sig sin blåa klänning och sina pinfärska örhängen. Hon såg alltså så prinsessig ut som man bara kan. Grannen började jollra sådär som de gör med små barn och konstaterade att Ronya var en väldigt söt flicka. Jag vet inte riktigt varför jag sedan sade det jag sade. Det liksom bara slank ur mig. Jag tittade kvinnan i ögonen och hörde mig själv säga att mitt barn var en pojke!!? Jag hann tyvärr inte se kvinnans min, för just när jag hade utalat orden nådde hissen vår våning och jag steg ur. Men jag antar att hon blev lite förvirrad. Jag vet som sagt inte vad som flög i mig. Men jag måste säga att det var otroligt tillfredsställande....
Förutom sprutorna, hålen i örona och den dagliga glassen firade vi Ronya med lite presenter och tidsfördriv i ett shoppingcenter alldeles invid Atlanten. Och jag lovade Ronya att vi aldrig mer ska fira hennes födelse med att picka en massa hål i henne.
Här följer Ronyas halvårsrapport åt mommo och moffa:
-Längd: 65 cm
-Vikt: 7400 g (tror jag...läkaren hade så slarvig handstil)
-Två tänder
-Sitter helt själv
-Kryper med en väldig fart (men så att hon vilar sig en sekund på magen mellan vartannat steg)
-Steg på sin halvårsdag första gången själv upp och stå genom att hålla i soffbordet
-Visar tydliga tecken på att bli en clown
I doktorns väntrum, ännu ovetande om alla hemska stick som komma skulle.
Så här fin blev Ronya med sina örhängen.
Pappas presenter till Ronya (telefonen är inte riktig).
Annika
30.11.2011 19:22
En sådan stor söt prinsessa! Tycker hon just var nyfödd och så kryper hon och till och med stiger upp och står redan. Duktig flicka! Förstår att du gav efter för örhängerna och precis som Kaija så är jag inte så förvånad över din kommentar åt grannen. ;) Skrattade gått när jag läste det. skulle dock gärna ha sett reaktionen... :) Synd att november gick så fort. Har varit ett nöje att läsa din blogg och ta del av er vardag. Hoppas du snabbt lär dig franska så du kan fortsätta blogga! Sköt om er! Kram
Anna Tikum
30.11.2011 18:29
Till alla som kommenterat: Tack alla ni som kommenterat! Det är mycket roligare att skriva när man vet att någon läser. Hade tänkt kommentera skilt åt er alla, men som ni ser i sista inlägget så har jag bara lite tid kvar på min "mukkula"... Ha det gott!
Anna
moffa och mommo
30.11.2011 16:06
Det fattas ett sista franska streck: (som kommentar till det sista) - precis som sin mamma ....
OCH - tänk på Ronyas grånande morföräldrar och sluta för all del inte att blogga .....
Ann-Marie Wikström
30.11.2011 8:38
Vi instämmer med alla andra som önskar att du fortsätter blogga! Det är så roligt att läsa om din vardag där!

En mamma
30.11.2011 8:30
Jag känner dig inte men tycker att det är jätteintressant att följa med din blogg så jag hoppas också att du fortsätter blogga nån annanstans!
Kaija
29.11.2011 22:20
Grattis Ronya! :) Tänk va tiden går! Hon är söt både med örhängen och utan, men ja kan tänka mej att det är lättare för dej då hon nu har dem. Du slipper frustrationen över att en helt tydlig prinsessa kallas pojke! Prinsessor behöver bli rätt bekräftade att dom är prinsessor!! Va bra att du släppte ur dej de där att hon är pojke! Hah! :D Lite typiskt dej! Förvånar mej inte alls! :) Ha de gott! Kram!
Barbro Ekholm Nestander
29.11.2011 22:09
Hej Anna! Trevligt att hitta din blogg via rundbrevet. Har några påbörjade brev både irl och i tankarna till dig, som ännu inte blivit skickade. Men jag tänker ofta på er.
Tor-Erik är en bekantskap från ungdomsåren i "Vasa svenska" (fast jag ju var metodist då). Vet inte om han minns mig, men du kan ju hälsa.
Ha det gott! Ska försöka få iväg ett brev.
Kram! Barbro i Gislaved
Anna-Mia
29.11.2011 21:46
Alldeles underbart att läsa din blogg. Jag skrattar ibland så att tårarna rinner och säger: "Kom Stocka, kom och läs det här" eller "hör på det här". Sån söt dotter ni har! Har fått din "kram" och skickar nu en tillbaka :)
Marika
29.11.2011 20:55
Snälla, FORTSÄTT BLOGGA!!!
Stora damen har hon ju blivit! Det måste nog vara klimatet det beror på:) Inte tycks hon ju lida så mycket av örhängena heller... Kanske jag borde tipsa våra barnläkare på jobbet också!
Hahhhaaa ! En pojke! En pojke! Mycket bra.
CamillaB
29.11.2011 17:54
Men rätt märke på telefonen iallafall, för jag antar att TOKI är en variant av NOKIA. :) Grattis till halvtåringen! Örhängena passar henne fint. Nästa gång firar ni hennes första födelsedag då. De växer lika snabbt som ogräs de små liven. Så det gäller att njuta, njuta, njuta av varje liten sekund.
Åsa
29.11.2011 17:10
Tack för din fina blogg och för att vi fått följa med er vardag och helg!
Cati
29.11.2011 14:34
Tack Anna för din underbara blogg. och dina dråpligheter=) jag hoppas du fortsätter blogga. Det finns ju andra ställen. men vi måste få veta var du bloggar.
ha en välsignad Adventstid!

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54