Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Inte ens i den becksvarta höstnatten är vi ensamma

Kolumn.

Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk.

15.10.2020 kl. 16:20

Med en suck av lättnad vänder jag bort sommarbladen i väggalmanckan. Det är lätt att andas om hösten. Luften är hög och klar. Och träden, de vackra färggranna träden som efter sin sprakande säsongsavslutning tappar löv för löv. ”När träden avlövas ser man längre från vårt kök”, skriver Tomas Sjödin. Han är en mästare på att fånga in essensen av livet och tillvaron i en enda mening.

Vi avlövas allihopa i någon mån, förr eller senare. Ibland är det sjukdomen som drabbar oss själva eller någon närstående, ibland är det någon som far illa på ett eller annat sätt. Ibland rycks någon ifrån oss och lämnar ett tomrum efter sig. Plötsligt inser man att förändringar är det enda som är konstant här i livet.

När vi avlövas framstår det som är väsentligt mycket tydligare. Det blir enklare att urskilja vad vi behöver skala bort och vad vi behöver plocka in för att kunna leva i linje med våra grundvärderingar.

Jag tror inte att allt är förutbestämt och jag tror framförallt inte att det finns en mening med allt. Det är en rentav obiblisk tanke. Däremot finns det bibliska belägg för att vi har en Gud som vet vad mänskligt lidande är och som har lovat att vara med oss varje dag till tidens slut (Matt 28:20). Gud har också lovat att han inte ska överge oss (5 Mos 31:8) och att han på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda (Rom 8:28).

Han har alltså lovat att finnas där med oss när livet sliter och drar i oss och vi måste igenom omvälvande förändringar vi helst hade sluppit.

Det är trösterikt att vi har fyra årstider. Olika tider med olika karaktär. De vittnar om att det kommer något nytt efter det nuvarande, något annorlunda, om att livet fortsätter – om än under andra premisser. Vi kan aldrig förutsäga hur framtiden kommer att bli, men ett vet vi säkert. Vi är aldrig ensamma, inte ens i den becksvarta höstnatten. Gud finns där tätt vid vår sida.

Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Sofia Torvalds

Kolumn. "Sorg handlar om spruckna drömmar, om förhoppningar och förväntningar som inte blir av." 28.10.2020 kl. 14:02

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45