Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Här stickas gåvor: en sjal till den som sörjer, sockor för sista färden

Kristinestad.

Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga.

14.10.2020 kl. 16:45

Flinka fingrar hanterar stickor och garn, vid Susannes shop i Lappfjärd har en grupp damer samlats till stickcafé.

Susanne Lindbäck har haft sin butik i åtta år och stickcaféet har funnits i sju. Ivriga handarbetare träffas dagtid varannan onsdag och kvällstid varannan torsdag.

– Från början stickade de åt sig själva, men de flesta har ju alla skåp fulla.

Så för en handfull år sedan föddes en idé om att göra julklappar till de äldre som bor hemma och får hjälp från hemvården.

– Den första julen hade vi kanske 40 paket som hemvårdarna fick dela ut. Sedan har det skrivits och pratats om det, så ifjol hade vi 120 paket.

I år är förhoppningen att kunna omfatta hela kommunen – för det skulle behövas kring 200 paket.

– Det känns bra att med en så liten sak som en pannlapp och ett kaffepaket kunna göra någon så glad.

De har även tillverkat mössor, handledsvärmare och sockor till cancerpatienter, änglar som församlingen kan dela ut åt dopbarnen – och så kallade himlafärdssockor, sockor som getts till åldringshem inför den avlidnes sista resa. Privatpersoner kan också hämta himlafärdssockor från Susannes shop.

– Jag träffat på anhöriga som varit jätteglada över de här sockorna, säger Gunilla Teir, en av deltagarna i stickcaféet.

Hon tycker om stickcaféet som socialt sammanhang.

– Det är trevligt att det är en gemenskap som på sätt och vis kan kännas väldigt mycket som församling, fast den inte är i kyrkan eller församlingshemmet.

Nu är de på gång med ett nytt projekt. Gunilla Teir hade läst om konceptet med tröstesjalar, som en präst i Tammerfors startat.

– Då tänkte jag att det där skulle vara något för vår församling. Att ha någonting i handen när man går på sorgebesök tycker jag känns bra.

Men hon kom aldrig underfund med mönstret till Nikolai-sjalen, som är den ursprungliga tröstesjalen. Så hon pratade med Susanne som letade fram ett enkelt mönster (upphovsmakare är Strömsös Lee Esselström).

– Hon sa: skulle det här kunna vara en tröstesjal? Sagt och gjort, och nu sitter hela stickcaféet och stickar tröstesjalar som sedan diakoniarbetarna får ta med sig när de går på hembesök till sörjande, berättar Gunilla Teir.

– Mycket material till sådant som vi stickar och virkar till välgörenhet kommer från garn som folk har donerat, säger Susanne Lindbäck.

För dem sitter och stickar den här onsdagseftermiddagen är den sociala biten betydelsefull och de vill fortsätta träffas även om det kräver extra försiktighet. På frågan om vad som är viktigast, handarbetandet eller gemenskapen svarar de med en mun:

– Både och!

Det finns en glädje i att ge bort något man gjort. De finner nöje i att handarbeta – men behöver inte själva alla de saker de gör.

– Ni är väldigt flitiga, riktiga stickmaskiner allihopa, kommenterar Susanne Lindbäck.

Någon konstaterar att det nu under den mörkare årstiden blir mer tid för handarbete.

– Det är väldigt avkopplande.

Emelie Wikblad

Replot. – Välkommen med i alla grupper! Vi har inte överfullt någonstans, säger kantor Michael Wargh om musicerandet i Replots församling. 30.9.2021 kl. 00:00

pargas. Sonja Tobiasson är med i en förening som jobbar för att integrera invandrare. – Jag har lärt mig att ta långsamma steg framåt och vara lyhörd. 16.9.2021 kl. 14:25

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05