Camilla Svevar är kyrkoherde i Replots församling.

Då osthyveln skär tjocka skivor är det dags att "arbeit ilag"

Kolumn.

Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete.

16.9.2020 kl. 09:19

Hösten är här. Men i år när verksamheten i församlingarna drar igång gäller det att ha både plan A och plan B. När som helst ska vi vara beredda att tänka om inom alla våra verksamhetsområden. I skrivande stund hotar coronan att stänga kyrkans dörrar. Igen.

Att arbeta tillsammans, något man tidigare kanske ansett vara den bästa vägen att gå, är inte längre alltid aktuellt. Jovisst ska vi ”arbeit ilag”, men helst på distans. I ett samhälle som börjat säga adjö till talkoarbete undrar jag om vi någonsin kommer att se ett uppsving av projekt som görs med gemensamma krafter och oavlönat. Eller kan vårt läge, som vi nu bara tvingas gilla, bli en nystart för frivilligt arbete?

"Jag steg in i deras värld, i deras vardag och verklighet. Under de timmar jag fick vandra en liten bit längs dessa medmänniskors väg, öppnades mina ögon."


Häromsistens deltog jag
själv i ett frivilligt arbete. Jag fick möjlighet att träffa och prata med människor som var helt obekanta för mig. Jag steg in i deras värld, i deras vardag och verklighet. Under de timmar jag fick vandra en liten bit längs dessa medmänniskors väg, öppnades mina ögon. Hela kvällen funderade jag på mina upplevelser och jag mådde bra. Jag var nöjd över att jag vidgat mina vyer och kunnat uppleva att jag gjorde skillnad.

Ibland behöver man inte göra så mycket annat för någon än att se, bekräfta och intressera sig. De djupa samtalen kommer nog småningom om det är tänkt att de ska komma. En enkel dialog, kanske kryddad med lite humor och värme, kommer man långt med.

Då osthyveln skär tjocka skivor i våra församlingars budgetarbeten inför år 2021 är det dags att arbeta tillsammans. Frivilligt. Oavlönat. För någon annans skull. För vår egen skull. Gör så – för Guds skull!

Text: Camilla Svevar

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30