I Elisabet Lundströms flock finns urprungsraserna Finskt får och Kajanalandsfår. De har alla sin personlighet.

Att vila på gröna ängar

Sibbo.

Hon är församlingssekreterare, fårfarmare och guide. – Vi försöker vara så civiliserade men jag ser mycket av djurens beteende bland oss människor, säger Elisabet Lundström.

7.8.2020 kl. 11:13

Elisabet Lundström jobbar deltid som församlingssekreterare i Sibbo svenska församling och deltid som ekojordbrukare och fårfarmare, tillsammans med sin man och deras son med flickvän som kommer att ta över så småningom.

– Jag har funderat mycket över varför det blev just får, men det är för att det finns ett nyttotänk bakom allt. Man får så mycket ut av dem, kött, ull och att kunna erbjuda människor, ofta barn, att umgås med får. Dessutom håller de landskapet öppet.

Betande djur hör till, anser hon.

– Men det har blivit allt mer sällsynt i södra Finland. Det är rogivande att se på betande och idisslande djur.

Hon förundras över att hundratals människor kan delta i utlottningen om sommarjobb som fåraherde.

– Det berättar något om ett underliggande behov hos människan. Jag tror att många har det här behovet att vara ute i naturen och umgås med djur, men det har blivit främmande på en ganska kort tid.


Turister och får

Under somrarna brukar Elisabet och hennes man ta emot besökande kryssningsresenärer på gården, även om det i år inte blir av på grund av coronaviruset.

– Vi vill föra fram budskap om ekoodling, visa hur det ser ut i Finland, att djur betar ute och att vi har ren luft. Det kan vara ganska fascinerande för någon från Hongkong.

Elisabet Lundström brukar också jobba som guide ibland. Hon började guida 1986 i Helsingfors, men har också gått kurser för att guida i Borgå, Sibbo och Tusby.

– Det är otroligt vilka människomöten det leder till, sådana som jag kan minnas länge, länge.


Flocken behöver en ledare

Antalet får hemma hos Lundströms är kring trettio.

– När flocken är så pass liten kan man lägga märke till att de har olika personligheter.

Hur får beter sig är intressant.

– Jag tänker ofta på flockdynamik och hur viktigt det är med en bra ledare. Herden visar vägen, men i flocken ska det också finnas en ledartacka. Hela flockens beteende är beroende av hur hon beter sig. Är ledartackan försiktig blir alla djuren försiktiga.

Hon ser också många likheter mellan människor och djur.

– Vi försöker vara så civiliserade, men jag ser mycket av djurens beteende bland människor, för att jag umgåtts så mycket med djur. Till exempel det hur vi instinktivt gör något när vi är rädda.

I församlingssekreterarjobbet uppskattar hon mångsidigheten.

– Och att få träffa församlingsmedlemmarna är trevligt, även om direkta besök på kansliet blivit allt färre.

I Bibeln finns många liknelser med får och lamm.

– Det känns bibliskt ibland när man går med fåren med en stav i handen, och får vila på gröna ängar.

Ulrika Hansson

Borgå. I dagens värld vet inte missionären bäst, utan är en medarbetare bland andra. Kristian och Chamilla Sjöbacka jobbar i Kisumu i västra Kenya. Också där påverkar coronapandemin det dagliga livet. 5.2.2021 kl. 10:38

sibbo. Kantorn Lars Wikström i Sibbo har upplevt ett och annat med Finlands första nybarock­orgel. Höjdskräck har han till all tur inte lidit av. Orgeln fyller sjuttio i vår. 5.2.2021 kl. 10:34

mariehamn. Andreas Sjöstrand hoppar ibland in som organist. Kyrkan har alltid fascinerat honom. – Det finns inget vackrare än nattvardsliturgi, säger han. 5.2.2021 kl. 10:17

esbo. Efter nästan 29 år som präst i Esbo svenska församling har Brita Ahlbeck nu gett över stafettpinnen till sina kolleger. – Det känns en aning vemodigt, men jag vet också att mina kolleger har allt i sin hand. Inget stannar upp, jag ger bara pinnen vidare! 4.2.2021 kl. 15:57

Borgå. Vi är onödigt rädda för att ingripa om någon mår dåligt. – Människor behöver mer hjälp av andra så kallade civila människor, säger psykolog Ida-Maria Sola. Hon har själv mått dåligt och fått hjälp. 21.1.2021 kl. 15:13

Kolumn. "Vi gör upp en plan, men i en handvändning kan allt vara borta." 21.1.2021 kl. 15:10

Väståboland. Kunskapen i kristendom har förändrats. Religionslärare Ditte Nordqvist i Pargas hoppas att hennes elever får med sig en förståelse för mångfald. 21.1.2021 kl. 14:49

Kolumn. "En dålig vinnare är lika illa som en dålig förlorare." 21.1.2021 kl. 14:43

Åbo. Emma Audas tror att tystnad och regelbundenhet är två nycklar till fördjupning. 21.1.2021 kl. 14:35

Kristinestad. – Jag har varit kvarnägare – så jag kan kan laga mjöl och gryn när som helst om det fordras – och så har jag varit fiskare och sågägare, säger Stig Granskog. 20.1.2021 kl. 14:12

malax. "Det känns riktigt bra att gå under Jesus och apostlarna till arbetet, och stanna upp ett ögonblick under Salvator mundi. Byta några ord." 20.1.2021 kl. 14:08

Närpes. Gitarrlektionerna blev orgellektioner – nu studerar Emilia Tikkala kyrkomusik med sikte på att jobba som kantor. Även om hon bor på annan ort har hon kvar ett starkt band till hemförsamlingen i Närpes. 20.1.2021 kl. 14:00

Kolumn. "Det är skönt att få göra en nystart. Men det är också viktigt att få städa bort det gamla", skriver Fredrik Kass. 20.1.2021 kl. 13:50

kvevlax. Eva Grop hör till dem som stöder kyrkans utlandsarbete genom att engagera sig i hemförsamlingen. 20.1.2021 kl. 13:46

kvevlax. Ett samtal med kyrkoherde Fredrik Kass, som reflekterar över året som gått och blickar fram mot det nya år som börjat. 20.1.2021 kl. 13:36