Andreas Sjöstrand säger att när man övar in ett nytt och svårt stycke pendlar känslan mellan frustration och eufori.
Andreas Sjöstrand säger att när man övar in ett nytt och svårt stycke pendlar känslan mellan frustration och eufori.

Han är tonåringen som älskar orgeln och liturgin

mariehamn.

Andreas Sjöstrand hoppar ibland in som organist. Kyrkan har alltid fascinerat honom. – Det finns inget vackrare än nattvardsliturgi, säger han.

5.2.2021 kl. 10:17

Andreas Sjöstrand, abiturient från Mariehamn, upptäckte orgelmusiken redan som liten.

– Jag älskade ljudet! Det lät som inget annat jag hört. Det finns så många stämmor, och en orgel härmar ju andra instrument såsom trumpet och oboe.

I tonåren började han ta orgellektioner för Judit Deáki, kantor i Mariehamn. Ibland har han hoppat in och spelat under gudstjänster. Han kommer tydligt ihåg en sommar i Geta.

– Det är den värsta orgeln som finns om du är nybörjare; en pneumatisk orgel med en liten försening på varje ton du spelar. Jag var så nervös så jag skakade. För att vara nybörjare gick det ändå bra.

– Kort före en gudstjänst på Kökar, när konfirmanderna skulle skrivas in, byttes psalmerna ut. Jag fick inte många toner rätt den gången. Men till all tur är det en sångglad församling, säger han och skrattar.

Det har blivit oortodoxa övningstider ibland.

– En natt kring allhelgona övade jag i Mariehamns kyrka, och några tjejer höll på att flyga i taket när jag kom ut. Vad gör du här mitt i natten? frågade de. När ska jag öva då, frågade jag, det pågår ju något i kyrkan hela tiden!

Kompisarna i skolan har alltid vetat om hans specialintresse.

– I början tyckte alla det var jättehäftigt att jag spelade, men de har vant sig, säger han och skrattar igen.

Kyrkan varje söndag

Andreas Sjöstrand siktar inte på att studera musik, utan det är teologi som intresserar mest. Efter konfirmandtiden blev han en flitig kyrkobesökare.

– Före coronan satte stopp gick jag i kyrkan nästan varje söndag.

Det är inte främst ungdomsarbetet som lockat honom, utan gudstjänstlivet och liturgin.

– Det är så härligt på något vis, speciellt om det kommer många församlingsmedlemmar. Det är ett äventyr att sitta i bänken och fundera på hur allt knyter an till den söndagens tema, psalmerna, färgerna och texterna. Det är som att pussla, man hittar sammanhanget.

Han har besökt de olika församlingarna på Åland och fascineras av de regionala skillnaderna. Han tycker att vissa är hårda på orden och lätta på liturgin, och tvärtom.

– Liturgin är vacker och häftig på något sätt. Det finns inget vackrare än nattvardsliturgin.

Han identifierar sig med Tomas tvivlaren ibland.

– Jag vill känna såren först. Tron kommer och går, den vacklar och står.

Ulrika Hansson