"Varför gå över ån efter vatten, vi har ju en fantastisk miljö att vistas i med skärgården runt omkring oss."

I år samlas konfirmanderna kring lägerelden på hemmaplan

Replot.

Det är en utmaning att ordna konfirmandarbetet i undantagstider. Huvudsaken är ändå att bygga gemenskap och förtroende, att få förmedla till ungdomarna att de är värdefulla – och kanske att lära dem korvgrillningens ädla konst.

4.6.2020 kl. 08:30

Det blir dagskriftskola i församlingens egna lokaler för Replots konfirmander.

– Varför gå över ån efter vatten, vi har ju en fantastisk miljö att vistas i med skärgården runt omkring oss, säger kantor Michael Wargh.

Så här var det planerat redan från början, bland annat av ekonomiska skäl. Sedan visade det sig vara en lämplig lösning också med tanke på coronapandemin, alla åker hem över natten. Tidigare år har församlingens konfirmander rest iväg på läger, ofta till Lappland.

Att planera vad som helst i det här läget är en utmaning. När pandemin kom fattades beslutet att flytta skriftskolan från början av sommarlovet till slutet. Församlingen får göra det bästa av ett osäkert läge, konstaterar ungdomsarbetsledare Robert Kronqvist.

Direktiven kan ändras ifall läget förändras. Det krävs beredskap på olika scenarion.

Kronqvist vet att en del konfirmander och hjälpledare är besvikna på arrangemangen.

– Det här är kanske inte det som alla sett fram emot.

Diakoniarbetare Leif Galls poängterar att det också kommit positiv respons: de som av olika orsaker inte sett fram emot ett läger har varit positiva.

De tror att de har alla ingredienser som behövs för att erbjuda en lyckad skriftskolupplevelse. När de samlas till dagskriftskola är tyngdpunkten på gemenskap, inte på undervisning.

– Jag tror det är viktigt att man involverar allihop så mycket som möjligt i planeringen, ledare, hjälpledare och konfirmander, säger Kronqvist.

Tanken är att de håller till vid församlingshemmet och därtill tar tillvara närområdet och naturen – det finns idéer om en heldag ute vid Fort Sommarö och en nattvardsmässa i skogen.

– Vi borde ju inviga dem i församlingens ädla konst – det här med att grilla korv, säger Galls.

"Skriftskolan kan peka på lite andra värderingar. Alla säger att barnen är värdefulla, men det är inte så många som säger varför."


Kan peka på andra värderingar

Lite tur har församlingen ändå haft med tajmingen.

– Vi har hunnit göra en hel del, så vi är kanske i en bättre sits än om vi skulle ha lämnat allting till sommaren, säger Leif Galls.

Konfirmanderna fick till exempel medverka när kyrkoherden installerades och biskopen var på besök.

De några möten på distans som konfirmandgruppen nu haft har också fungerat okej, tycker Robert Kronqvist.

Han frågar sig vad församlingen kan göra, hurdan skriftskola man kan utforma, för att få ungdomar att bli intresserade av kyrkan och fortsätta vilja vara med.

– Skriftskolan kan peka på lite andra värderingar. Alla säger att barnen är värdefulla, men det är inte så många som säger varför. Där har vi en viktig roll tror jag, säger Leif Galls.

Han hoppas att man vid sidan om att förmedla kunskapen som hör till skriftskolan skulle kunna bygga upp ett förtroende, att församlingens anställda skulle bli någon man hälsar på och pratar med ute på byn.

Här tror de att lägerelden spelar en viktig roll, som inte kan ersättas av digitala verktyg och video.

– Jag tror den där korven sist och slutligen är ganska viktig. Den tyder på den här gemenskapen, säger Galls.

Att kunna samlas och äta tillsammans är något som genomsyrar församlingens verksamhet.

– Det är inte bara korven, utan allt runtomkring, säger Robert Kronqvist och tillägger skämtsamt:

– Senap och ketchup ska det vara.

Emelie Wikblad
Michael Wargh

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56