Trygg famn eller regler?

Kolumn.

Daniel Norrback fundera på hur vi förmedlar tron till barnen och vilken bild de får av Gud. Ligger betoningen på regler eller relation?

26.3.2020 kl. 16:14

Som kyrkoherde och småbarnspappa funderar jag ofta hur jag på bästa sätt skall förmedla tron till våra barn.

Hur talar jag om Gud med barnen, och framförallt: Vilken gudsbild förmedlar jag till barnen genom mitt sätt att leva?

Blir betoningen på regler, strikthet och korrekt uppförande? Eller blir betoningen i min fostran på att ge mina barn en trygg och älskande fadersfamn som de får vila i, och därmed lättare uppleva även sin himmelske Fader som en trygg famn?

Förstås måste inte dessa två aspekter motsäga varandra. Regler och gott uppförande är ju inte dåligt i sig. Men om kristen tro reduceras till en morallära så har det gått snett.

Sann kristendom är inte morallära. Sann kristendom är relation. Personlig relation mellan Gud och människa.

För att barnen skall komma in i och förbli i den relationen, tror jag vi som är kristna föräldrar måste förmedla Gud som den trygga famn de får vila i. Betoningen måste ligga där, inte på regler.

Ett exempel är då man har med sig barnen i gudstjänsten. Vilken attityd har vi till barnen i gudstjänsten? Tycker vi det är en katastrof om de inte är knäpptysta? Eller ger vi dem rum att ha lite liv och rörelse?

Nu menar jag inte vi skall låta barn flippa ur totalt i kyrkan. Det skall vara en värdighet i det hela. Men jag tror det är viktigt att vi tänker efter vad vi ger barnen för känsla av kyrkobesök: Blir deras huvudupplevelse att det handlar om strikthet och förbud? Eller upplever barnen att de är älskade och bekräftade i gudstjänsten?

Som kristna tror vi på en villkorslös kärlek från Gud. Lyckas vi vuxna förmedla denna villkorslösa kärlek till barnen i gudstjänsten? Eller ger vi dem känslan av att Guds kärlek är något som bör förtjänas? Tål att tänkas på.

Jesu liknelse i Luk. 15:11-32 får vara riktmärke för en rätt kristen fostran: ”Fadern sade till honom: ’mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.’” (Luk 15:31). Vår Gud är en trygg famn.


Daniel Norrback är kyrkoherde i Kristinestads församling.

Daniel Norrback

malax. Maarit Filppula är tandläkaren som gillar spänning i livet. Hon har jobbat som frivillig i Argentina – och sin motorcykel älskar hon. 9.6.2022 kl. 12:21

vanda. Ända fram till 1970-talet hade Helsinge–Vanda ett nät av diakoniföreningar runt om i socknen. I dag finns bara Västra Vanda-föreningen kvar. 9.6.2022 kl. 10:35

BORGÅ. Det är dags för sommaren med musik i Borgå domkyrka igen. Bland hundratalstusen turister som rör sig i den idylliska Gamla stan droppar många in tillsammans med ortsbor och församlingsmedlemmar till orgelkvarter och konserter. 9.6.2022 kl. 10:26

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

Kolumn. En marsdag när snön vräkte ner stod den där – lådan med 101 blomlökar. Man ska inte vara rädd att utmana sig själv lite, säger Annika Westergård. 30.5.2022 kl. 11:03

Kristinestad. En dramatisk novembernatt år 1969 brann Sideby gamla kyrka ner till grunden. Den nya kyrkan restes på samma plats och firar 50 år i år. 30.5.2022 kl. 10:58

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Kolumn. "Skönt att susa fram i värmen", skriver Gunvor Haddas från Borgå i sin kolumn. 16.5.2022 kl. 13:57

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

mission. Ann-Britt Olenius-Steffansson leder en av de flitiga missionskretsarna i Sibbo. 16.5.2022 kl. 13:42

diakoni. I år firar Mariehamns församling diakonijubileum bland annat genom en historik och en utställning. – Vi är den sista utposten, så att ingen hamnar ut i mörkret. 12.5.2022 kl. 11:49

Kolumn. På väggen i mitt arbetsrum hänger en tavla med den minnesvers jag fick då jag vigdes till diakonissa, skriver Lisbet Nordlund. 12.5.2022 kl. 11:46

VÄSTÅBOLAND. – Jag drömmer om en kyrka som är så öppen att man bara kan gå in där och vila i den stämning som finns, säger Saara Roto, kandidat i kyrkoherdevalet i Väståboland. 12.5.2022 kl. 11:42

Åbo. Inka och Göran Fried gifte sig för femton år sedan. Vart femte år har de haft förmånen att få sitt äktenskap välsignat. – Det är en trygghet, säger de. 26.4.2022 kl. 16:10