Vi har ansvar för varandra

Kolumn.

Vart är vi riktigt påväg nu? När Rune Lindblom frågar Gud får han två svar.

26.3.2020 kl. 16:05

De senaste veckornas utveckling med viruskarantän och stängda skolor har säker fått fler än mig att fundera. Vart är vi påväg? Vad blir det ännu av det här, och hur länge kommer det att vara? Vem vet?

När jag frågar Gud om den saken får jag överraskande nog två svar.

Bibeln säger oss att allt blir bra till sist. Det har Gud redan ordnat och det kommer en yttersta dag då allt ska bli gott. Domedagen är trots sitt lite skrämmande namn en dålig dag bara för den som blir dömd. Vi andra, vi som är förlåtna och räddade av Gud, för oss blir det här dagen då allt blir som det var tänkt – gott! Men det är sedan.

Fram till den yttersta tiden gäller ett annat svar. Gud har gett oss ansvaret, ett riktigt vuxet ansvar för oss själva, för varandra och för vår värld. Det gavs oss redan vid skapelsen och Jesus förstärkte det i missionsbefallningen.

Därför sitter vi nu här, alla i samma båt och har ansvar över att inte smitta varandra. Genom att ta hand om oss själva tar vi hand om varandra. Det sägs att ansvaret har förändrat vårt samhälle, att man bryr sig mer om varandra nu.

Det är en god sidoeffekt av allt det jobbiga, för jag tyckte inte alls om vart vi verkade vara påväg tidigare. Mot ett mera slutet och hatfullt samhälle. Ironiskt nog skedde förändringen när vi av verkliga orsaker måste stänga vårt samhälle, för ingen vill ha det såhär.

Vart är vi på väg nu då? Ja, vem vet! Men vi ÄR på väg. Det blir bra till sist – också med pandemin tror jag.


Rune Lindblom är präst i Korsholms svenska församling och passionerad motorcyklist. Hans tips: När man kör mc är man passligt isolerad från alla virus och det börjar vara dags nu.

Rune Lindblom

Närpes. I femtio år har Jan-Erik Widjeskog jobbat med ljud och bild i olika former. Under åren vid När-TV har han också rapporterat från missionsfältet i Kenya och besökt emigranter i USA. Och han var med när kyrkan fick egen kanal. 5.8.2020 kl. 09:19

malax. Drömmen om den egna firman blev verklighet. Nu har de samlat erfarenhet av att tvätta kyrkfönster, mura skorsten – och flytta åt en människa de aldrig träffat. 5.8.2020 kl. 09:19

korsholm. Kom för att blir inspirerad av musiken, kom för samvaron, kom för andaktsstunden. På randen mellan sommar och vardag bjuder söndagskvällarna på musik i Korsholms kyrka. 5.8.2020 kl. 09:04

korsholm. När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen. 5.8.2020 kl. 09:00

Kolumn. I bilradion sjunger Bee Gees ”How deep is your love” och jag kommer att tänka på några rader från en annan liten sång, ”så hög, jag kan ej nå över den, så djup jag kan ej nå under den ...” 5.8.2020 kl. 08:30

Kolumn. Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar. 18.6.2020 kl. 13:42

Väståboland. Vi har inte så många borgar och slott i Finland – men kyrkor har vi. Guiden Magnus Sundman ser Finlands historia passera i skärgårdens kyrkor. 18.6.2020 kl. 13:36

vanda. Församlingen har kontaktat personer över 70 år för att kolla om de behöver hjälp i coronatider. – De flesta har tackat, en del har blivit verkligt arga. 17.6.2020 kl. 15:05

Kolumn. "Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes" 17.6.2020 kl. 14:57

Borgå. Inte ens coronaviruset kan hindra ungdomar från att bli konfirmander. I Borgå kombinerar man en undervisningsvecka med kortare läger. 17.6.2020 kl. 14:47

Pensionär. Han är fjärde generationens församlingstjänare i Munsala. Nu går Ulf Sundstén i pension från jobbet som kaplan i kapellförsamlingen. 17.6.2020 kl. 01:00

Kristinestad. Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka. 17.6.2020 kl. 09:19

livsberättelse. Hon började sitt arbetsliv som missionär, fortsatte som rektor för medborgarinstitutet, och slöt cirkeln som diakon. Åren i Kongo och broderns sjukdom är två saker Ebba Carling kan se präglat hennes liv. 17.6.2020 kl. 09:04

Kolumn. "Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe." 17.6.2020 kl. 09:04

kvevlax. – När jag gick uppför kyrkgången tänkte jag: tack gode Gud för att det åter får öppnas kyrkdörrar och folk får samlas. 17.6.2020 kl. 08:33