Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.
Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

När varje andetag är rent liv

Kolumn.

Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar.

18.6.2020 kl. 13:42

Denna sommar cyklar jag mer än jag någonsin tidigare gjort. Dels har jag en ny cykel, dels en ny arbetsplats. Och arbetet är beläget på precis lagom cykelavstånd hemifrån – på endast femton minuter rör jag mig från punkt A till punkt B.

Dofterna jag hinner dra in under denna kvart är otaliga. Det doftar gräs, sommarblåst, hägg; ibland lite sjö om vinden ligger rätt. Björkarna doftar finfränt, barrträden mörkt, mustigt, allvarligt. Förbi begravningsplatsen cyklar jag längs en väg av stampad sand, och sanden doftar, dikesrenen doftar, där är hundlokor, deras dröjande, dova doft.

Vissa morgnar är luften fuktig av dimstråk och det känns som om jag får i mig komprimerad natur i nästan flytande form. Varje andetag är rent liv. Jag andas grönska och kraft, en näring som är så djupt välgörande att jag inte kan annat än känna lycka, oberoende av vilken min ursprungliga sinnesstämning var. Andra morgnar får dofterna mig att omedelbart kastas bakåt i tiden till vissa speciella händelser, och jag parkerar cykeln på jobbet med känslan av att ha lyckats nå något som sedan länge är förgånget. En hastig fläkt av liljekonvaljer – jag är tillbaka i kvällen före min brors student 1984, då faster Lotten kom från skogen med mängder av parfymdoftande liljekonvaljbuketter. Jag minns mina knästrumpor. Den exceptionella värmen. Att potatisen redan växte i landen. Jag inte bara minns; jag återupplever.

Jag är tacksam för att bo i ett land där ingen behöver söka sig långt bort från hemmet för att andas friskt. Jag är tacksam för att sommaren är tillgänglig för oss alla, trots att mycket annat just nu är bortom begränsningar och möjligheter. Jag är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar; jag är tacksam för att den dagliga cykelrutten är så mycket mer än bara en nödvändig förflyttning. Sommaren är en gåva. Tack, Gud, för en sådan användbar present – jag önskar mig inget mer.

Johanna Boholm-Saarinen är författare och medarbetare på begravningsbyrå.

Johanna Boholm-Saarinen

Johan Eklöf är pensionerad kyrkoherde. Han bor i Lappfjärd och sysslar gärna med flyktingarbete och smågruppsverksamhet.

Kolumn. Någon gång när det har varit riktigt rörigt har jag på skämt tänkt att det inte skulle vara så dumt att få ett fängelsestraff. Vad skönt att bara få vila sig i sin cell och hinna läsa så mycket man vill! skriver Johan Eklöf. 25.11.2020 kl. 19:51
Frank Hydén gjorde 22 skisser för dopträdet i Korsnäs kyrka.

korsnäs. Han sköter församlingens fastigheter och är med på förrättningar. Vid sidan av jobbet är församlingsmästare Frank Hydén känd för sina realistiska tecknade porträtt, och dopträdet i kyrkan är hans design. 25.11.2020 kl. 19:46
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Just nu är jag på väg att trycka in pausknappen för några dagar. En årlig retreat har för mig blivit något av ett måste, skriver Fredrik Kass. 25.11.2020 kl. 19:38
Dagklubbsbarnen pysslar till sin lucka i julkalendern.

Solf. Husen kring Stundars och församlingen förvandlas i december till en stor julkalender. Den ska skapa julstämning och gemenskap i byn. 25.11.2020 kl. 19:33

kvevlax. Barnen får leka och föräldrarna umgås kring en kopp kaffe. I föräldra-barngruppen kan familjer knyta kontakter till andra i samma livssituation. 25.11.2020 kl. 19:27
Tuuli Lempa, maken Jukka och döttrarna Siiri och Helmi deltog i familjekvällen som ordnades i församlingen i stället för familjelägret som inhiberades.

Åbo. Tuuli Lempa och hennes familj är trogna deltagare på familjelägren i Åbo svenska församling. Det som lockar är möjligheten att träffa andra barnfamiljer, bra program och andlighet på ett naturligt sätt. 25.11.2020 kl. 15:36
Harry Sanfrid Backström är kyrkoherde i Väst­åbolands svenska församling.

Kolumn. "Jag planterade några äppelträd vid vårt hus i Österbotten." 25.11.2020 kl. 15:30
Jussi Meriluoto
(till höger) värnar om den informella kontakten till församlingsmedlemmarna,
här en pratstund med Janne Gröning

Väståboland. Jussi Meriluoto forskar i blågröna alger. Men han är också kaplanen som sköter prästuppgifter, umgås med folk i byn, och tömmer musfällor i kyrkan. – Det här är ett konkret samhälle, säger han. 25.11.2020 kl. 15:21
Gunvor Haddas är informatör i Borgå svenska
domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Jag kommer just upp på mitt kontor då min telefon ringer. Det är en kollega som har tråkiga nyheter." 25.11.2020 kl. 15:16
Claus Ståhlberg säger att han knappast hade jobbat som präst i dag om han stött på bestämda åsikter om hur han måste tro.

Borgå. Claus Ståhlberg pratar gärna om tro och vetenskap med konfirmander. – Vetenskapen består av en hel drös med religiösa människor. 25.11.2020 kl. 15:12
Slutet nått