Framme!

Nu är jag framme.

Framme på jobb, trots oväder och glömda nycklar. Välbehållen och bara lite frusen.

Men också framme i tiden. Kyrkoåret tar slut, och adventstiden börjar. Som flera andra undrar jag hur man kan leva i lilla fastan, fira advent, när julen glittrar runt en på alla håll? I år har jag skygglappar till hjälp. Långa dagar på nytt jobb med bara lite tid för andra vägar än den mellan hem och jobb. Och så ska jag försöka fokusera på väntan och förberedelse och förhålla mig något avmätt till all slags förtjusning som bubblar upp och lockar till snabba steg genom adventstiden. Försöka. I år igen. Vi går väl tillsammans?

Vi är också framme vid novemberbloggens slut. Det har varit roligt att dela några tankar och erfarenheter med er. Tack för mig!