Bloggarkiv

Johan Eklöf
Johan Eklöf
Johan Eklöf är i kaplan i Lappfjärd-Kristinestads församling. Han har också tidigare jobbat som matematiklärare, socialarbetare och journalist. Hans hobbyer är bl.a. digitalfotografering och HiFi.

Varför jubla i moll?

07.04.2012 20:51
Så här inför påsksöndagen vill jag dela med er en iakttagelse som jag gjort under många år. Jag vet inte riktigt hur jag skall börja. Kanske så här:
Jag har märkt att det kommer betydligt mera människor till kyrkan på långfredagen än på påsksöndagen. Och jag har funderat vad det kan bero på. Varför är vi mera intresserade av kampen än av segern? Varför tilltalar lidande  oss mer än glädje och jubel?
Jag kastar inte ut det här som en anklagelse, för jag är mycket medveten om att det gäller mig själv också. Jag har alltid haft lättare att skriva långfredagens predikan än påsksöndagens.Jag tror mig vara i gott sällskap också. Jag vill minnas att C.S. Lewis i företalet till sin bok ”Från helvetets brevskola” säger att det var ganska lätt att tänka sig in i hur en demon tänker, men att han aldrig skulle ha vågat sig på uppgiften att skildra hur en god ängel tänker. För en människa, som hör till ett fallet släkte, är demoniska frestelser mer välbekanta än himmelsk lovsång.
Jag frågar mig också om detta är något typiskt för oss finländare och kanske alldeles särskilt för oss lutherska finländare. Jag minns hur en rikssvensk pastor på besök i Finland var fascinerad av att finländarna (och särskilt då de finsktalande) t.o.m. sjöng sina lovsånger i moll.
Ja, hur är det riktigt med mig och oss andra finländare? Kan vi aldrig släppa loss jublet och tåga runt i kyrkan med uppsträckta händer som jag har förstått att man (ibland åtminstone)  gör i afrikanska gudstjänster?
Sedan kan man ju också fråga sig hur viktigt det är att jublet syns och hörs. Huvudsaken är väl ändå att det fyller hjärtat.
Trots all min försagdhet och ”finländskhet” vill jag ändå gå in i påsksöndagen med en bön om att uppståndelsens jubelstämning skulle få fylla mig denna påsk. Och jag går och bär på en längtan att försagdheten och molltonen åtminstone i himlen skall vara ett avklarat kapitel. Men litet avundsjuk är jag nog på de afrikanska syskonen. Hur kan de redan här och nu...?
Johan Eklöf
10.4.2012 13:59
Bästa jazzpastorn
Jag säger inte att det är något fel att jubla i moll. Jag bara frågar mig varför det kan vara så svårt för mig att jubla i dur. Willie Dixons resonemang om att Gud var "blue" då han skapade människan kan jag inte riktigt hålla med om. Gud var ju inte ensam. Han hade gemenskap inom Treenigheten (Fadern, Sonen och den helige Ande). Jag tror alltså att Gud inte skapade människan för att få litet sällskap utan att han skapade oss för att dra in oss i den kärleksrelation som redan fanns inom Treenigheten.
Min pappa var en stor jazzvän och jag är uppvuxen med Billy Holiday m.fl. som ljöd ur högtalarna där hemma. Jag gillar blues, men gissar att de himmelska tongångarna går mera i dur än moll.
Jazzpastorn
10.4.2012 12:07
Jag jublar gärna i moll.

Mollskalorna ger obegränsade möjligheter att ta ut svängarna. Så finns ju bluesen, tillsammans med gospeln, den moderna musikens grundpelare. Blues lever i och av gränslandet mellan dur och moll, precis som de flesta av oss. Enligt blueslegenden Willie Dixon är blues människans och skapelsens ursprungstillstånd, eftersom Gud, när han skapade världen, var ensam och "blue"

"According to Biblical history and all of the history of the world, the blues was built in man from the beginning. The first thing that came out of man is the blues because, according to the Scriptures, when God made man, man was lonesome and blue." - Willie Dixon
Johan Eklöf
9.4.2012 22:25
Tack Gun och Daniel för era kommentarer som båda kompletterade det jag försökte säga.
Daniel Norrback
9.4.2012 21:07
Jag funderar om svårigheten att jubla för oss lutheraner överlag och kanske särskilt finländska lutheraner har att göra med att vi kanske i teologin oftare betonar vår totala syndighet istället för att tala om vår rättfärdighet och nya identitet och helighet i Kristus? Har en broder och vän(som själv är luthersk präst) som raljerade lite över vår "simul iustus et peccator"(=samtidigt rättfärdig och syndare)-princip med att säga att "vi är 90 % syndare och 10 % rättfärdiga":) Jag tycker det var ganska bra sammanfattning av hur vi ofta betonar i lutherska sammanhang. Nu är jag inte för nån syndfrihetsteologi, det är inte det som är min poäng. Visst är det förstås sant att vi ÄR syndare i oss själva och rättfärdiga i Kristus. Men felet kanske är att vi mycket oftare talar om hur eländiga, fattiga och miserabla syndare vi är än vi framhåller att vi i Kristus är nya skapelser som är skapade till likhet med Gud, fullkomligt heliga, rena och rättfärdiga, friköpta osv. Får man ständigt höra hur usel och misslyckad man är är det ju inte så konstigt om man har svårt att jubla. Men om man istället får höra om allt det positiva Jesus har gjort för en och gör i en, att man i Kristus har en helt ny identitet som är fullkomligt befriad från synden, då har man kanske lättare att jubla av fröjd? För även om vi aldrig blir helt syndfria under vårt jordeliv, tror jag ändå att vi primärt som kristna ska tänka på oss som heliga och inte syndare. Paulus inleder ju t.ex. aldrig sina brev med att skriva: "Till alla syndarna i Korinth" utan "Till de heliga i Korinth". Heligheten borde så att säga vara "normalidentiteten" för oss som kristna, även om vi förstås samtidigt hela tiden för kämpa med den gamla männniskan och köttet. Vårt kött är fördärvat ja, men jag tror att Guds helige Ande och kraft är starkare än vårt kött. Och den Anden bor i oss. Den här "identitetsproblematiken" som jag skrivit om ovan kan vara en tänkbar orsak till frånvaron av jubel, tänker jag personligen. Sedan håller jag med Gun om att hockey-segrar har en sällsam förmåga att få oss finländare att jubla. Det gäller inte minst mig själv:)
Gun Knuts
8.4.2012 9:49
Jublande finländare? Jovisst, när de finska Lejonen gör mål då tåras även de mest härdade finska ögon och då står jublet högt i tak. Så visst kan vi jubla!
Jag oerhört glad och tacksam över Jesu uppståndelse men samtidigt så tagen över den smärta han fick utstå under sin korsdöd att glädjen liksom inte hinner med. Och så är det för stort för att förstå.

Siffror igen?

Bok. BOK. I sin nya roman väver Marianne Backlén samman livsberättelser från inte bara olika länder och kulturer men också olika tider. 18.12.2015 kl. 00:00

Finlands lucia. Vem identifierar du dig med i julevangeliet? Vi ställde frågan till Finlands lucia Sonja Lehto och luciakrönaren Hilkka Olkinuora. 17.12.2015 kl. 10:15

johanna almark mannila. Hon är kritisk till solistdyrkan och vill sudda ut gränsen mellan artist och publik. – För att inte ett enda korn ska falla mellan golvspringorna, säger kapellmästaren Johanna Almark Mannila. 16.12.2015 kl. 00:00

flyktingkrisen. En privatperson ansåg att kyrkoherden i Mariehamn gjorde fel då han upplåtit en lägergård som härbärge för flyktingar. 15.12.2015 kl. 10:38

norra åland. Om allt går vägen kan den nya församlingen inleda sin verksamhet 2018, skriver Ålandstidningen. 15.12.2015 kl. 10:25

film. RECENSION. Regissören Mika Kaurismäki sällar sig till den skara som mest av allt tycks fascineras av drottning Kristinas sexualitet. 14.12.2015 kl. 12:34

Laestadianernas Fridsföreningars Förbund LFF har anställt Richard Eklund som ungdomsarbetare från och med nästa år. 14.12.2015 kl. 12:05

Märta Måås-Fjetterström. Staffan Stalledräng är en skugga i lucias ljuståg. En gång var han betydligt synligare i nordisk folklore. 13.12.2015 kl. 11:28

jul. Ingen att fira jul med? Slut på orken? Allt fler församlingar bjuder in till en annorlunda jul. 11.12.2015 kl. 16:14

bokförsäljning. På måndagen kan den som är sugen på att träffa folk, äta dadelkaka och köpa böcker besöka Fontana Medias popup-bokhandel på Sandvikskajen 13 i Helsingfors. 11.12.2015 kl. 15:07

Vasa svenska församling. Trefaldighetskyrkan syns bra genom Sabina Nabbs köksfönster. Det är kanske den enklaste förklaringen till att det blev just Trefaldighetskyrkan som nu ståtar i form av ett pepparkakshus i hennes kök. 10.12.2015 kl. 13:15

lucia. Finns lucia på riktigt? Björn Vikström ställer frågan och ger den ett svar. 10.12.2015 kl. 12:02

kaarle kalliala. Mellanöstern är inte bara ett orosmoment, händelserna utmanar oss också att ta ansvar och hjälpa, påminde biskop Kalliala i sin predikan vid självständighetsdagens festgudstjänst i Helsingfors domkyrka. 7.12.2015 kl. 08:49

Att vara präst är som att vara en soldat på sin post. 4.12.2015 kl. 09:52

Laestadianernas fridföreningars förbund LFF inleder missionsarbete i Albanien. Om ett år ska LFF ha en utsänd familj på plats i landet. 2.12.2015 kl. 07:29

FÖRSAMLINGSVAL. Två tredjedelar av kandidaterna i församlingsvalets valkompass vill att kyrkan ska viga också par av samma kön. Frågan polariserar fortfarande Borgå stift tydligt. Ulla-Maj Wideroos hör kyrkfolk vara otåliga över att frågan fortfarande hänger i luften. 7.11.2022 kl. 10:27

FÖRSAMLINGSVALET. Tidiga resultat från församlingsvalet visar på att den nedåtgående trenden för röstningsprocenten fortsätter. Helsingfors hörde till de första samfälligheter som på söndagskvällen redovisade sina siffror. Tio procent av församlingsmedlemmarna i huvudstaden hade röstat. 20.11.2022 kl. 20:12

FÖRSAMLINGSVAL. Så här är kyrkans system för att påverka uppbyggt. Kyrkpressen reder ut begreppen inför valet. 7.11.2022 kl. 18:12

sorg. Sandra Holmgård har skrivit en bok om det som för många känns som det värsta man kan drabbas av: att förlora ett barn. – Oliver var fantastisk, och jag tycker att alla familjer borde ha fått en egen Oliver. Men för egen del kan jag säga att jag aldrig kommer att repa mig helt efter hans sjukdom och död. 5.11.2022 kl. 09:00

KYRKOMÖTET. Nästa vecka samlas evangelisk-lutherska kyrkans kyrkomöte – kyrkans riksdag – till höst­session i Åbo. På ärendelistan står bland annat budgeten för kyrkans central- och pensionsfond. 4.11.2022 kl. 10:02