Bloggarkiv

Jani Edström
Jani Edström
Jag som gör bloggkalendern har levt drygt 50 år, är gift för andra gången, har fem barn och jobbar i Helsingfors. Hela mitt liv har jag bott i Finland. Dessutom har jag har fått resa en del och träffat människor mycket intressantare än mig själv. Jag betraktar mig som en sorts ekumenisk springpojke som rycker in där det behövs. Kallar mig också jazzpastorn och ser livet som en rad improvisationer kring ett givet tema.

25. Ta tillbaka julen!

26.12.2012 00:20

Eftersom adventskalendern brukar ha tjugofyra luckor tänkte jag låta nöja mig med att skriva lika många inlägg här på KP-bloggen. Å andra sidan fortsätter december månad några dagar ännu och eftersom jag blev ombedd att vara decemberbloggare här på Kyrkpressen känns det litet dumt att sluta nu, speciellt som jag förstått att det finns sådana som brytt sig om att läsa det jag skriver (tack för det!), även om det varken är särskilt "personligt" eller "kort".

Igår var det julafton, en dag när förväntningarna antingen slår in eller krossas. Om de slår in är allt frid och fröjd och facebooken fylls av roliga bilder av barn i tomteluvor, pyntade granar, dignande bord, snöprydda hus och glada människor. Sällan rapporteras det om de ouppfyllda
förväntningarna.  Jag har ännu inte sett några uppdateringar om att julgranen är sned, att tv-programmen varit usla, att julmaten var dålig, att barn och barnbarn inte hälsade på i år heller. Vem vill nu vara den som förstör stämningen? Men i ärlighetens namn skulle det lätta för många att läsa också om det. Sen finns det de av oss som lärt sig att inte ha förväntningar överhuvudtaget. Låt julen gå över snabbt så vi kan återgå till det normala, liksom.

Nu är det juldagskväll och jag tänker redan tillbaks på julen som om den redan vore över. En hel del har hänt. Julafton förlöpte i lugnt tempo med snöskottning och litet praktiska förberedelser. Sedan blev det julbön i den närbelägna stämningsfulla kyrkan som var fylld till bristningsgränsen. Hem och fixa litet och sen dags för middagen, en nedbantad version från tidigare år, men gott och stämningsfullt. Det var bara det att det kändes så fel.

Att sätta fingret på det var svårt, men det lättade att prata om det. Vadå känslor, inget att bry sig om kanske, men eftersom det traditionella julfirandet i vår kultur uttryckligen handlar om känslor, stämningar och upplevelser är det något att bry sig om. Så vad var det då som kändes det så fel? Det vet jag inte, känslor följer ju sällan rationella mönster som kan förklaras logiskt. Kanske var det så enkelt som att jag inte gillar julstädning speciellt mycket. Kanske tyckte jag det fanns onödigt många sorters mat på bordet för två personer. Kanske var det vetskapen att de flesta människor på jorden inte har en chans att fira ”en traditionell jul” när många inte ens äter två mål mat per dag. Kanske var det känslan av att den kristna julen blivit hi-jackad av kommersiella intressen och att Fredsfursten reducerats till en mysfaktor.

Att samtala om allt det här med henne som jag fick dela julmiddagen med gjorde mig mera beslutsam, att aldrig låta någon stjäla julen ifrån mig. Att inte låta ramen bli viktigare än innehållet.  Istället blir det allt viktigare att varje år återta den kristna julen. Ett sätt att börja är att, som många gör, gå i kyrkan på jul. Det var i kyrkan mina känslor fick ett fäste igen. Ett par hundra människor som samlas kring budskapet om Frälsaren, som kommer med fred, som hela livet talar fred och lever fred, och som ger upp sitt liv som en konsekvens av detta.

Guds rike är inte av den här världen. Det är inte den kristna julen heller, den är en försmak av himmelriket. Och som alltid när det är något viktigt som måste budskapet ackompanjeras av musik för att nå in i mig, allt från änglasång och bachoratorier till finstämda psalmer, jazz och visor. Och ibland av en orolig känsla som jag har svårt att frigöra mig ifrån.

Margareta
26.12.2012 14:57
Musik, musik, ja sång och musik, det är nog det som förmedlar den första änglasången från Betlehems mörka ängar med ljus också in i våra liv. "O helga natt!" Tack, Jani för dina bloggar! Marg o Raf

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00