Predikan som fick mig att missa Karis

Anna Edgren 28.08.2025

En torsdag i januari tog jag tåget från Åbo österut. Slutdestinationen var retreatgården Snoan, jag skulle hoppa av i Karis och såg redan fram emot att på närtåget mellan Karis och Lappvik kanske stöta på andra som också skulle dit.

Jag reste med lätt packning, det var egentligen bara kassen med sängkläder och handduk som tog lite mera plats där jag bredde ut mig på min plats i tågvagnen. Jag hade sparat en av de senaste dagstidningarna till tågresan för att läsa den riktigt i lugn och ro medan vi susade mot nyländska marker.

Det här var lite efter att den nuvarande amerikanska presidenten hade svurits in till sitt ämbete. I tidningsspalterna dominerade beskrivningar av ceremonierna och analyser av hur både den amerikanska och den globala framtiden skulle påverkas under de kommande åren. Under de senaste arbetsdagarna hade jag i nyhetsflödet förstått att biskopen av Washington hade hållit en uppmärksammad predikan i samband med ceremonierna, men jag hade inte desto närmare hunnit kolla in vad det handlade om.

När jag satt där i tågvagnen den där eftermiddagen i vinterskymningen tog jag mig tid att läsa på, både i min dagstidning och i nätartiklar. Jag lyssnade på den virala predikan. Många texter från nordiska sammanhang tog upp samma sak redan i ingressen, att biskop Mariann Edgar Budde var svenskättad. Men det stora var nog vad hon sade, och hur. Jag både imponerades och berördes av hur hon utan affekt och höjd röst talade vardagsförankrade, kristallklara ord om nåd och barmhärtighet. Det var stundvis nästan som att höra en variant av Bergspredikan.

Nu i september kommer Budde till Sverige, och var det kanske så att hon också besöker andra nordiska länder. Inspirerad av vad jag hittills läst om och av Budde är jag nyfiken på att läsa artiklar eller intervjuer med mera av hennes tankar att fundera på. Hon har bl.a. skrivit en bok med titeln “Following Christ Teaches Us to Be Brave”, den hoppas jag komma åt under hösten.

Mitt i alla orosmoln och orättvisor som under de senaste åren har blivit allt mörkare både hos oss och på annat håll i världen känner jag ett behov och en önskan om att utmana också min tro. Eller jag menar egentligen att jag vill göra något konkret av min tro, inte bara ha den som något som finns på ett vagt teoretiskt plan i mina tankar, jag vill försöka låta min tro blomma mera ut också i ord och handling. Då kan det behövas inre och yttre mod av olika sorter, både i smått och stort. Mod att se, mod att förstå, mod att inte vara tyst.

Washington-biskopens predikan drabbade mig så intensivt att jag inte märkte att vi stannade i Karis där jag borde ha bytt tåg. Jag fick lov att åka vidare ända till Alberga och därifrån ta ett annat tåg tillbaka. Ordentligt försenad klev jag senare samma kväll in i Snoans varma brasrum, omfamnad av retreatens stillhet fortsatte orden om nåd och barmhärtighet omsatt i verkligheten att klinga inom mig.

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08