Allhelgona är en tid då vi kollektivt möter döden

Catherine Granlund 28.10.2024

Vi närmar oss allhelgona. Då kommer döden närmare, eller riktigt nära för några av oss.

På lördagen är det parentation i kyrkor och kapell utöver vårt land. Namn räknas upp, ett efter ett och vi tänder ett ljus för vart och ett. Alla dessa människor har dött under året som gick från allhelgona till allhelgona.

När de tända ljusen brinner sitter vi kanske på vår bänk och tänker tillbaka på alla dem som stått oss nära under livets gång och som redan är döda. Somligas liv var korta. Andras långa. Någons död berörde oss mer än andras. Det finns död vi kanske ännu har svårt att acceptera. Sorgen är på hälft. Vi har frågor. Vi har kanske utropstecken. Vi har inte talat med någon om hur ont det gör eller vi har talat och talat och ännu lättar det inte.

Allhelgona är en tid då vi kollektivt möter döden. Vi är många som minns. Vi är många som lägger ner våra ljus på gravarna, rättar till ljung och granris, låter blicken vila på det ingraverade namnet. Vi har älskat. Därför sörjer och saknar vi.

Men det finns också annan sorg än den som döden orsakar: Livssorgen som författaren och journalisten Christa Mickelsson i sin nyaste bok ”Lilla förlustboken” för fram på olika sätt. Kanske väller de här obearbetade sorgerna stundvis över oss – och nu när de andra talar om sorg och det skrivs mer om sorg runt helgen – påminns vi om skilsmässan som ännu har djupa spår i vår själ, den tunga sjukdomen, ensamheten i att inte hittat en partner att dela livet med, arbetslösheten, drömmen som aldrig uppfylldes, väntesorgen – för en dag tar vården av min älskade slut.

Det är tid att sörja. Vi behöver också sådan tid. Och så skrattar vi igen. Det ena avlöser inte det andra som på en rak sträcka. Sorg och glädje går snarare parallellt eller leker kurragömma med varandra. Vi behöver bejaka bådadera.

Paulus talar om den tröst skrifterna kan ge. Jesaja skriver: ”Du arma som har blivit så hemsökt av stormar, utan att få någon tröst” – Gud ser oss. Jesaja fortsätter i ett senare kapitel: Jag vill giva honom och hans sörjande tröst. Kung David skriver i psaltarpsalm 23: I dödsskuggans dal är du med mig. Vi är ändå inte ensamma. Guds älskande ögon ser djupt in i vår smärta, och förmågan att sörja är människan given så att hon kan leva vidare och älska.

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01