Är det bara lata människor som lever på bidrag i vårt samhälle?
För en tid sedan snubblade jag över en text där skribenten tyckte att bidragen måste upphöra: "Det är dags för alla lata människor att ta sig i kragen och skaffa ett jobb". Jag antar att skribenten tänkte att människor som lever enbart eller delvis på bidrag själva har valt att hellre ligga hemma på soffan än vara ute i arbetslivet. Kanske hen tror att den som lever på bidrag helt enkelt har det för bra för att välja att i stället jobba?
Jag kan förstå att man tycker att det är fel att någon lever "lyxigt" på bidrag, men hur många känner du som gör det? Kan man ens leva ett värdigt liv i dagens samhälle om den enda inkomsten kommer från statliga bidrag?
Jag blev riktigt arg över texten för under den tid jag jobbat som diakon har jag mött många människor som helt eller delvis just och jämnt överlever med hjälp av dessa bidrag.
Så vem är den där människan som lever på de här bidragen? Är det bara lata människor som helt enkelt inte ids göra annat, eller kan det vara någon annan "typ" av människa? Av dem jag mött finns det av alla slags människor. Helt vanliga familjer där båda föräldrarna jobbar men har låga löner kan t.ex. behöva bostadsbidrag och/eller utkomststöd för att klara av vardagen. Det kan vara en ensamstående förälder, en ensamboende vuxen eller två vuxna i ett hushåll, eller en studerande som inte fick sommarjobb senaste sommar och inte har föräldrar med så höga inkomster att de kan hjälpa ekonomiskt. Med andra ord: Det kan vara din granne, din arbetskompis eller din vän.
Vem som helst kan drabbas av en kris eller en sjukdom som leder till att man för en kort tid eller lite längre behöver ekonomiskt stöd för att klara sig. Det behöver inte alltid vara fråga om en kris eller sjukdom, det kan lika bra vara en högutbildad som inte lyckats få en fast anställning eller en person med fast anställning med med låg lön. Ibland är det en människa som varit arbetslös en längre tid, som av någon orsak inte mår så bra psykiskt att hen klarar av att jobba alls eller tillräckligt för att kunna försörja sig (men inte mår tillräckligt dåligt för att få pension).
Är det av dessa människor vi ska ta det lilla dom har? Av dem som gärna skulle känna sig delaktiga i arbetslivet men inte har möjlighet till det? Flera av de arbetslösa jag pratat med har sagt att de hellre skulle "vara till nytta" än lyfta bidrag. Någon har skickat in nästan hundra arbetsansökningar men inte fått jobb, kanske på grund av överkvalificering, ingen arbetserfarenhet, fel arbetserfarenhet, fel utbildning eller inte tillräckligt finländskt namn.
Så mitt svar på frågan om det är bara lata människor som lyfter bidrag, är nej! Det är helt vanliga, fina människor som helst av allt vill känna sig delaktiga i samhället. Någon av dem har en tung tid bakom sig och skulle behöva få en ny chans. Någon behöver bara hitta det rätta jobbet och en annan ett jobb, vilket som helst. Någon skulle behöva en möjlighet att få jobba på egna villkor och någon annan behöver först en möjlighet att återhämta sig och bli helt frisk.
Jag är tacksam över att få jobba på en arbetsplats där människovärdet inte mäts i pengar eller status. I mina ögon är alla lika värdefulla; Fattiga och rika, sysselsatta, studerande och arbetslösa, människor i alla åldrar.
