Det ligger djup i den heliga måltiden – ett mysterium att stanna upp inför

För dig utgiven, för dig utgjutet. Kristi kropp, Kristi blod. Kristus i mig. Jag i Kristus.

Henri J Nouwen skriver i sin bok om nattvarden att vi behöver stanna upp inför vad som egentligen sker när vi går till nattvard. Många gånger blir det en rutin vi kanske inte ens tänker på, vi bara går fram och tar emot och går tillbaka till bänken och fortsätter att tänka på lunchen vi ska tillreda, arbetsuppgiften som väntar. Men det ligger djup i den heliga måltiden. Ett mysterium att stanna upp inför.

En av mina favorituppgifter är att dela ut nattvard. Jag tackar alltid ja när någon frågar, om jag bara har möjlighet och nattvarden är en höjdpunkt för mig under kyrkobesöket. Ändå är mina tankar ofta på irrfärd när jag inväntar min tur knäböjande vid altaret. Ibland när jag ger mig frihet att tänka på vad jag är med om vid nattvardsbordet börjar jag gråta. Och så skäms jag och inbillar mig att nu tror den si och så ­- och därmed har jag gått miste om välsignelsen av att bara vara, öppna upp, ta emot det mysterium som den heliga måltiden de facto är. Jag tar emot Kristi kropp och blod. Jag blir en del av honom. Jag gör det som han sa att jag skulle göra tills han kommer tillbaka.

Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.” Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. (1Kor. 11:23-26)

Nouwen menar att vi ska ställa frågor om hur Gud vill möta oss just idag, vad vill han säga via sitt Ord, psalmer, sin heliga måltid – till mig personligen? Gud talar genom sitt ord och Gud är oss nära. Det är enkelt och det är svårt, tycker jag. För det finns så många röster och hjärtat bultar så oroligt ibland. Men det handlar kanske också om en vandring i en tillit som växer. Underbara påsk, kom!