Vår plats

Jag var på julkonsert och lyssnade till paret Höglund, Mikael Svarvar och den mäktiga kören Amigo Choral.

Att jag gråter under vissa sånger är inget som förvånar mig. Men att jag grät när man sjöng Somewhere från West Side Story överraskade mig där i bänkraden – om en plats som väntar på oss någonstans – då brakade någonting loss inom mig. Och det är ganska hemskt mitt på en fullsatt konsert. Min enda tröst var att alla är koncentrerade på musiken och inte på mitt hulkande.

Orden berörde något djupt inombords.

Min grannes man dog i måndags för en vecka sedan. Vi har varit med i bön i ett och ett halvt år varje dag och verkligen blivit en del av böneämnet, fått kärlek för någon vi inte kände. Så dog han och hon blev änka i endast fyrtioårsåldern. Sorgen ligger som en osynlig dimma mellan våra fönster. Jag är så van att när jag vaknar på natten se åt deras håll, märka att lampan brinner: han sover dåligt, har svårt att andas, ber för dem, somnar om. Eller suckar av lättnad över att lampan är släckt, de sover.

Att omorientera sig. Hitta sin plats när något tog slut. Hon måste ta tag i möbler som är verkliga för hans kropp är inte mera där. Hon öppnar klädskåpen och hans kläder är där. Hon undrar om diakonin kan ta dem.

Vi håller på att sälja vårt hus på annan ort. Ett Pippilångstrumpshus som jag stilla drömt om att ännu bo i när den hektiska arbetstiden i livet är över. Min man håller på och förbereder sig för att gå i pension. Plötsligt finns det inte en plats att återvända till. Framtiden gapar öppen. Jag kan inte längre gå här i hyreshuset och undra hur mina trasmattor jag vävt ska se ut där i vårt egna, gamla bo. Nu tänker jag endast på att det mesta förs till återvinningen. Var ska vår framtidsplats vara?

På arbetsplatsen känner jag mig mer och mer vilsen av all digitalisering som förändrat det jag älskade att göra så mycket så att det nu många gånger är med tunga steg jag tar min väska och går iväg till jobbet.

Men så stiger Sören Lillkung fram och sjunger O helga natt.

Och jag tänker på ett barn som föds. En plats som finns vid Hans närhet. En hand från himlen som leder, ett löfte, en framtid, ett land och ett folk – inte av denna värld. Och en mild ström av frid flyter in i min sorgsna, oroliga själ. Det känns inte mer övermäktigt att ordna för jul. Jag firar min Frälsares födelsedag och för Honom bär jag gärna fram det bästa. Tillkomme ditt rike.