Soppor av godhet

Catherine Granlund 21.11.2022

Hon bara uppenbarade sig där lunchtid med två kastruller soppa: rödbetssoppa som hon själv kokat och siskonkorvsoppa som hennes mamma kokat! Det hände samma morgon som jag mätt febern och gjort coronatestet och fått positivt. Soppa som räckte och räckte mål efter mål när sedan maken min fick feber och vår inneboende unga man från Iran fick feber. Där satt vi alla tre lunchtid och åt soppa. Skedarna klingade mot tallrikskanterna. Ingen orkade tala. Så gick var och en in i sitt rum och sov. Vid middagstid var vi där igen. Så förflöt dagarna.

När de två första sopporna faktiskt tog slut och febern höll i sig och jag grävt fram en burk nedfryst ärtsoppa och en burk nedfryst pumpasoppa och också de var uppvärmda och nersörplade av oss i våra hängiga morgonrockar och rufsiga hår, ringer det på dörren och där står en annan god mänska och räcker mig en kastrull med en mustig nykokt morotssoppa.

Jag har just tagit emot den ännu varma morotssoppan och vandrar med den i famnen som med ett litet barn. Jag är så fylld av tacksamhet att jag inte kan ställa soppan ifrån mig. Tafatt går jag omkring med kastrullen och undrar hur jag ska ge uttryck för min tacksamhet. Vart ska jag vända mig? Gläntar på sovrumsdörren till en av konvalescenterna och visar kastrullen och säger att Gud är god. Men det räcker inte. Jag är så berörd. Till slut ställer jag ändå soppan i trappan och lägger mig under täcket där jag levt den senaste veckan. Plockar fram telefonen och scrollar, var ska jag nämna min tacksamhet?

Det här är inget fotoklipp, titta vad jag fick. Fast sånt också kan vara bra. Att få andra med i glädjen. Men det här är något annat, något jag värnar om, omhuldar som ett nyfött barn. Något stort och fragilt, mer omfattande. Man kan inte bara fota och säga titta. Guds omsorg har besökt vårt hem genom snälla mänskors omtanke, kastruller fyllda med soppa –

För bara Gud vet hur trött jag kom att vara. Han vet att den här veckan hade jag inte haft krafter till mer än att just och just värma lämpliga portioner soppa åt oss varje dag. När tacksamheten blir mig övermäktig behöver jag Gud mer än någonsin. Då snyftar jag under täcket. Jag gråter både för att jag blir omskött av Gud och mänskor.

Diakonin har hela året firat 150 års jubileum på olika sätt runt om i Finland. Det har varit viktigt för mig att fira detta jubileum för jag har på nära håll sett hur diakonin fungerar. I kyrkoordningen står det att hela församlingen ska göra diakoni. Vi går in och ut ur våra gudstjänster, där vi tillsammans styrker oss och så betjänar vi på olika sätt våra medmänskor. Att få stå och ta emot, så här i slutet av jubileumsåret, är också en höjdpunkt.

Febern har stigit igen och det ringer på dörren.

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02