Vi tänder våra ljus

Catherine Granlund 07.11.2022

Vi kommer sent iväg till gravgården. Det är Alla helgons dagsafton. Mörkret har hunnit bli för mörkt. Mänskorna är inte mer än endimensionella skuggor som jag knappt urskiljer om de står stilla. De kan likväl vara träd som det hänger ljus i. Lyktor rör sig nästan utan händer som håller i dem, ljuslågor lyser vidsträckt över Malms gravgårds stora ytor, flämtar vid sina mörka stenar. Jag känner med händerna över gravplatsen och planterar min julros på en plats och ljungen på en annan. Ljusen tänder vi med frusna kroppar.

Och så står jag där: läser namnen på gravstenen (med ficklampa), böjer mig ner och skrapar ännu bort lite mossa från gravyren. Tacksam, jo.

Jag vet att de jag älskar som dött inte är här. Många av oss vet. Själen har vandrat vidare.

Men ändå är det viktigt att göra sig besväret, samla ihop familjen, köa för granris, ljung och ljus, pressa in sig i bilen, och väl där, när vi kört in på begravningsplatsen och långsamt kör längs den bilfyllda vägen kommer tacksamheten. Redan då kryper den fram djupt inifrån. Tacksam över alla lågor, tacksam för att den här möjligheten finns att konkret få visa att jag bryr mig, att få visa för barnen vem som gått före, nämna dem vid namn, tacksam för att så många vill göra detsamma, tacksam för alla flämtande lågor med vekar som sträcker sig upp mot all Trösts Gud. Tacksam för min tro. Jag är inte ensam. Jag har inte förlorat dem. Vi får mötas i Honom som själv är ljuset, på ett annat sätt, bortom min kunskap. De små lågorna som fladdrar i det annars kompakta mörkret ger mig oändligt med hopp. Ingenting kan förbli mörkt när ljuset möter det. Också i det mörkaste mörker, när jag inte mer ser klart, finns hopp när ljuset möter mörkret.

Vi är många som tänder ljus, vi är många som älskar, saknar, trevar i fickan efter tändstickor, plockar bort några torra löv. Heligheten rör vid. Också Gud blev konkret för att visa vad kärlek är.

Trots att själen vandrat vidare får vi vandra till våra gravar eller minneslundar och tända våra kärleksljus. Det gör livet större och heligheten skillrar i mörkret på jorden liksom stjärnorna i himmelen. Tack, tack för att jag får.

tro. Ibland är patienten mycket svag, sedan piggnar den till. Tua Forsström och Sofia Torvalds möttes i ett samtal om hur deras tro klarat av sorg och uteblivna bönesvar. 2.4.2021 kl. 07:24

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Påsk. – Som människa och sångare har jag upplevt en enorm rikedom genom att ta del av påskens musikverk, säger Sören Lillkung. 31.3.2021 kl. 13:05

Påsk. – Att jag gör en liten sak som att hålla upp dörren för någon kan genom den så kallade fjärilseffekten leda till att någon kan komma på lösningen på klimatkrisen. Den sortens samband finns men vi har inte möjlighet att ha koll på dem – men det är väl det vi tror att Gud har. 31.3.2021 kl. 00:00

pedersöre. Medan Hilkka Nygård arbetade som lärare i Edsevö skola – Edsevön koulu dekorerade hon skolan inför påsk. Då utvecklade hon ett kors av björkris. 31.3.2021 kl. 09:50

Nekrolog. När det blev möjligt för kvinnor att bli präster i Finland 1988, hörde Ulla Östman till de första som prästvigdes. 29.3.2021 kl. 11:55

värderingar. Vi för Luthers arv vidare utan att vara medvetna om det. Till och med ateisterna påverkas av de lutherska värderingarna. 29.3.2021 kl. 11:01

sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08

Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40

Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43

nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38

närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04

relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01

Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52

kyrkoherdeinstallation. Kristi himmelsfärdsdagen blev en festdag i Vörå församlingen då nya kyrkoherden Samuel Erikson installerades av biskop Bo-Göran Åstrand under högtidliga former. Och Vöråborna slöt upp, både kyrkan och församlingshemmet var välfyllda. 9.5.2024 kl. 16:15

folkmusik. Genom folkmusiken har Amanda Harald och Jacob Sundström fått kontakt med sina rötter. I en värld som präglas av snabba förändringar och ett globalt klimat märker de att också andra unga intresserar sig för det förflutna. 10.5.2024 kl. 13:15

ETT GOTT RÅD. Kristina Stenman önskar att hon som 20-åring förstått att alla människor bär på bekymmer. 10.5.2024 kl. 13:55