Gråt i trädgården

Jag hör en kvinna brista ut i gråt där jag sitter i trädgården. Medan den åsktunga junihettan dallrar omkring mig och pionerna bugar av sin överdådigt vackra tyngd hör jag genom ett öppet fönster nånstans i grannkvarterets höghus någon liksom explodera i gråt.

Det låter så där som på film när en mamma får bud om att hennes barn har dött, ingen nätt liten snyftattack. Jag sitter i kastanjeskuggan och svalkar fötterna i två-åringens plaskbassäng och har det ganska bra, där på andra sidan är det någon som inte alls har det bra.

Jag känner mig som en oinbjuden gäst i den här stunden. Det låter så bart och naket, inte nånting man skulle dela med främmande människor. Det låter så dramatiskt, är det faktiskt på riktigt och inte på Netflix? Jag blir störd på att jag känner mig nyfiken, men kan inte helt släppa tanken, vad är det som har hänt? Jag intalar mig att nyfikenheten är kryddad med omtanke och empati, allt annat skulle ju vara ouppfostrat.

Först medan jag funderar på om jag faktiskt ska gå in för att inte vara den där oinbjudna gästen slås jag av tanken på att det kan vara ett gräl jag hör delar av. Tänk om det är familjevåldets fula ljud som här når utanför hemmets ”trygga” väggar? Jag halvligger inte längre, jag sitter rakt upp med sinnena på helspänn. Borde jag göra nånting? Vad?

Jag tycker mig höra en annan röst inne hos gråten, den andra låter lugn och snäll. Jag pustar ut efter den tidigare alarmtanken.

Mina tankar dröjer kvar hos den gråtande kvinnan långt efter att jag lagt mig tillbaka i solstolen. Från att först ha undrat vad som kan ha orsakat den vilda gråten har tankarna brett ut sig till hur livet och vardagen kan svänga på en sekund. Vem vet vad som händer mig eller mina kära imorgon?

Någon dag kanske jag svarar smådistraherat när ett bekant nummer blinkar på telefonskärmen, omedveten om att just det samtalet kommer med livsomvälvande bud. Den tanken får mig att känna tacksamhet över så mycket i mitt nu, jag glömmer t.o.m. nästan att det är galet ostädat här hemma eller att jag inte fick gjort riktigt allt på min ”före semestern”-lista.