Gråt i trädgården

Anna Edgren 30.06.2022

Jag hör en kvinna brista ut i gråt där jag sitter i trädgården. Medan den åsktunga junihettan dallrar omkring mig och pionerna bugar av sin överdådigt vackra tyngd hör jag genom ett öppet fönster nånstans i grannkvarterets höghus någon liksom explodera i gråt.

Det låter så där som på film när en mamma får bud om att hennes barn har dött, ingen nätt liten snyftattack. Jag sitter i kastanjeskuggan och svalkar fötterna i två-åringens plaskbassäng och har det ganska bra, där på andra sidan är det någon som inte alls har det bra.

Jag känner mig som en oinbjuden gäst i den här stunden. Det låter så bart och naket, inte nånting man skulle dela med främmande människor. Det låter så dramatiskt, är det faktiskt på riktigt och inte på Netflix? Jag blir störd på att jag känner mig nyfiken, men kan inte helt släppa tanken, vad är det som har hänt? Jag intalar mig att nyfikenheten är kryddad med omtanke och empati, allt annat skulle ju vara ouppfostrat.

Först medan jag funderar på om jag faktiskt ska gå in för att inte vara den där oinbjudna gästen slås jag av tanken på att det kan vara ett gräl jag hör delar av. Tänk om det är familjevåldets fula ljud som här når utanför hemmets ”trygga” väggar? Jag halvligger inte längre, jag sitter rakt upp med sinnena på helspänn. Borde jag göra nånting? Vad?

Jag tycker mig höra en annan röst inne hos gråten, den andra låter lugn och snäll. Jag pustar ut efter den tidigare alarmtanken.

Mina tankar dröjer kvar hos den gråtande kvinnan långt efter att jag lagt mig tillbaka i solstolen. Från att först ha undrat vad som kan ha orsakat den vilda gråten har tankarna brett ut sig till hur livet och vardagen kan svänga på en sekund. Vem vet vad som händer mig eller mina kära imorgon?

Någon dag kanske jag svarar smådistraherat när ett bekant nummer blinkar på telefonskärmen, omedveten om att just det samtalet kommer med livsomvälvande bud. Den tanken får mig att känna tacksamhet över så mycket i mitt nu, jag glömmer t.o.m. nästan att det är galet ostädat här hemma eller att jag inte fick gjort riktigt allt på min ”före semestern”-lista.

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30