Långsamhet och förundran – någonting att öva på och glädjas över

Anna Edgren 16.06.2022

Jag har lyckats hålla mig lite kvar i stämningarna från resan till Vadstena här om veckan. Pilgrimsvandrandets och pilgrimstankens långsamhet och enkelhet har förstås naggats rejält i kanterna av småbarnsvardag och jobb. Några stunder och stämningar dröjer sig ändå kvar.

Många av mina mest berörande spår från Vadstena-dagarna är en känsla av närvaro, enkelhet och tacksamhet, och fast det känns som att det har gått inflation i hur mycket det talas om mindfulness leder de tre nyckelorden mig oundvikligen just mot begreppet mindfulness.

Jag minns hur jag njöt av att vara länge utomhus utan tajt tidtabell, nu skulle vi bara vandra och vara. Vätterns nordan piskade stundvis på kinden, regnskurar testade regnklädernas sömmar medan rötter och stenar blev hala. Men det var ändå vilsamt, jag tog emot allt som en gåva just som det var i den stunden.

Jag minns hur både kroppen, hjärnan och själen njöt av våra vägledningssamtal och måltidsdiskussioner. Jag slöt ögonen för att lyssna på en text som lästes högt. Jag lät blicken försvinna i en ljuslåga medan mina tankar vindlade iväg efter andakten. Nu fanns det tid att bara lyssna, fundera tillsammans och plantera nya tankar i sitt inre.

Jag minns också med vilken oväntad omsorg och kärlek jag knöt vandringskängornas skosnören vår första vandringsmorgon. Långsamt och omsorgsfullt spände jag snören på båda skorna och medan jag snodde ihop till stadiga rosetter tänkte på att dessa fötter skulle bära mig genom en till dag, det skulle bli en dag av ovanligt många steg på den yttre vandringen. Jag var också nyfiken på vart den inre vandringen skulle föra mig, hurdana existentiella eller andliga frågetecken och tankar skulle jag möta innan kvällen kom?

Jag lovar mig själv att öva mig på sådana här stunder. Bekymmer och oro får nog ändå sin beskärda del, jag vill bli bättre på att vara närvarande i nuet, att vara kärleksfull och inte så kritisk mot mig själv, öppen för både smått och stort som gör livet rikt och spännande medan vardagen rullar på.

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13

Depression. Vi är alla beroende av något, vi är alla missbrukare, säger Matti Aspvik. 13.12.2019 kl. 17:25

präst. Han var pastor i en uppmärksammad och framgångsrik pingstförsamling i Malmö. Men ändå saknades något. Det var startskottet för en resa som ledde till Luther och till Evangeliska-Fosterlands Stiftelsen, EFS. Idag är Magnus Persson prästvigd och anställd av EFS. 13.12.2019 kl. 16:05

Esse. En donation på ett sexsiffrigt belopp av två privatpersoner har gett församlingshemmet i Esse en orgel. 13.12.2019 kl. 11:12

film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

samlare. Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare? 7.12.2019 kl. 11:13

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38