Thomas Rosenberg tycker att församlingsrådet i Agricola svenska församling borde tänka om.

Rosenberg tar strid för Kyrkpressen i Agricola

agricola församling.

Thomas Rosenberg, viceordförande i gemensamma kyrkofullmäktige i Agricola svenska församling, försöker få en ändring i församlingsrådets beslut att säga upp prenumerationen på Kyrkpressen för sina medlemmar 2020.

31.10.2019 kl. 18:28

– Diskussionen har förts i en liten krets men den berör hela Svenskfinland, säger han.

Det var under bokmässan i Helsingfors senaste veckoslut som Rosenberg fick höra om församlingsrådets beslut. Beslutet tog rådet redan i september.

– Ingen har sagt ett smack om det fast det gått nästan två månader och jag har träffat flera av medlemmarna i olika församlingsorgan sedan dess.

När Thomas Rosenberg fick höra om beslutet tog han genast pennan och skrev en insändare som ingick i Nya Östis i dag (se nedan). Han skrev också ett brev till samtliga medlemmar i församlingsrådet med en förhoppning om att beslutet ska tas till ny behandling.

– Men det är inte lätt då beslutet redan är fattat, säger han.

Beslutet att säga upp prenumerationen fattade rådet av ekonomiska orsaker och sviktande medlemsunderlag. På så sätt sparar församlingen 52 000 euro på den totala budgetsumman på drygt 785 000 euro. Efter lönekostnaderna kvarstår 200 000 euro för församlingens verksamhet.

Församlingen har drygt 6 000 medlemmar och Kyrkpressen har gått till 2 900 hushåll. Prenumerationen kostar församlingen 17,30 euro per hushåll och år.

– Beslutet var enhälligt och vi gjorde det med stor sorg. 52 000 euro är mer än en tjänst. Vi hoppas att vi kan återuppta prenumerationerna ett annat år, säger kyrkoherde Stina Lindgård.

Också församlingsrådsmedlemmen Mia Aitokari beklagar att man man måste säga upp Kyrkpressen.

– Vi kan inte skära ner på skriftskolan eller på barnverksamheten, säger hon. Och det är inte meningsfullt att säga upp folk.

Enligt Aitokari belastas Agricola, som bildades av församlingarna i Lovisanejden i januari i år, av gamla löner. Trots att man han en kyrkoherde har man flera anställda med kyrkoherdelön. Även om kyrkoherden blir kaplan i samband med sammanslagningen kan man inte sänka någons lön.

– 86 procent av vår budget går till personalkostnader.

Aitokari säger att hon själv inte var med på septembermötet. Enligt Rosenberg var också många andra ordinarie medlemmar frånvarande.

Rosenberg har förståelse för att församlingen är trängd ekonomiskt. Men han oroar sig för den kollegiala solidariteten och vill se frågan ur ett större perspektiv.

– Det här är en fråga som berör hela stiftet och och i förlängningen hela Svenskfinland. Kyrkpressen är den enda tidningen som läses i hela Svenskfinland och förutom radion det enda massmedium som når ut över området.

– De senaste 20 åren har Kyrkpressen lyckats nå en position där den också läses av många som inte är intresserade av kyrkan. Trots olika åsikter i kyrkan så är det ett organ som binder ihop stiftet. Om en efter en församling säger upp säger upp prenumerationen så dras mattan undan hela Kyrkpressen.

Men han har inget svar på hur församlingen borde prioritera.

– Jag ser det som min uppgift att peka på Kyrkpressens betydelse i ett större perspektiv. Någon måste se de stora helheterna och inte bara tro att det handlar om lokala problem. Jag är jätteorolig för att man inte inser konsekvenserna av beslutet. För många som inte är församlingsaktiva är Kyrkpressen den enda kontakt de har till kyrkan. De som är förtroendevalda och församlingsaktiva inser kanske inte alltid det här.

Enligt Stina Lindgård kommer rådet knappast att ta upp frågan till ny behandling i församlingsrådet.

– Besvärstiden har redan gått ut. Den enda orsaken att vi skulle ta upp frågan på nytt är om någon kommer på en bra lösning.


Har ni försökt hålla beslutet hemligt när det varit tyst om det?

– Nej, det har vi inte. I Början av december hade vi hade tänkt berätta för alla församlingsmedlemmar samtidigt hur församlingens information ska skötas nästa år. En arbetsgrupp jobbar med det som bäst. Den tidtabellen gäller fortfarande.

I nästa års budget har församlingen reserverat 7 000 euro för information till sina medlemmar.


Tycker du att församlingsrådet är en för liten krets att besluta om den här saken?

– Församlingsrådet har mandat att besluta om församlingens budget. Då är kretsen inte för liten. Det finns heller inga pengar på stiftsnivå.

– Det är klart det är en förlust för Svenskfinland och för våra församlingsmedlemmar. Men finns det inga pengar så finns det inte. Vad annat kan vi göra?

Det är inte första gången som Thomas Rosenberg är besviken på hur besluten fattas i kyrkan och församlingarna.

– Det finns allmänt en odemokratisk beslutskultur där man inte är intresserad av någon öppenhet och offentlig diskussion. Till det bidrar också lokaltidningarnas ointresse för besluten. Det är länge sedan jag sett en reporter från lokaltidningen på kyrkofullmäktiges möte.

Thomas Rosenbergs insändare:

Vi får inte mista Kyrkpressen!

Församlingsrådet inom Agricola svenska församling har enligt uppgift nyligen av ekonomiska orsaker fattat beslut om att avstå från att prenumerera på Kyrkpressen åt sina medlemmar, dvs. vi som tillhör den svenska församlingen i Lovisanejden. En sparåtgärd man funnit nödvändig, även om den varit smärtsam. Men den är också kortsynt. Och djupt olycklig inte bara för mig och många andra i vår församling utan också, och framför allt, för hela det svenska stiftet – och i förlängningen hela Svenskfinland.

Om vi börjar med det sistnämnda har Kyrkpressen länge haft en unikt sammanbindande funktion i Svenskfinland. I takt med att den tryckta tidningspressen tappar terräng framstår Kyrkpressen allt tydligare som den enda regelbundet utkommande tidning som läses över hela det svenska Finland. En ställning och betydelse som inte kan underskattas. Hit hör också det faktum att Kp under sina senaste chefredaktörer lyckats förvånansvärt väl med att balansera mellan de olika åsikterna inom kyrkan, och med att bereda utrymme också för sådant som intresserar en större läsekrets. Det bekräftas av gjorda läsarundersökningar, enligt vilka Kp av väldigt många upplevs som det viktigaste de får för sin kyrkoskatt. Tidningen lyckas alltså nå den stora majoritet inom kyrkan som i övrigt står utanför det kyrkliga livet. Eller omvänt: förlorar man också Kyrkpressen finns det inte mycket som håller en kvar inom kyrkan.

Men inte är det väl vår församlings uppgift att rädda hela stiftet, än mindre hela Svenskfinland? Givetvis inte, men omvänt gäller att om alla resonerar lika får det sammantaget stora konsekvenser. Jag förstår att Agricola svenska är tvungen att spara, men vi måste kunna se lite längre, både i tid och rum. Kyrkpressen står och faller med den kollegiala solidariteten inom stiftet. Ju fler församlingar som väljer att spara desto snabbare rasar alltihopa. Försvinner Kyrkpressen blir stiftet en ödsligare plats, och den svenska sammanhållningen i vårt land ännu svagare.

Jag vädjar därför till församlingsrådet om att ta beslutet till ny prövning. Jag vet att man inom Kyrkpressen gör vad man kan för att gå församlingen till mötes, för att hitta inbesparingar – och samtidigt rädda tidningen.

Thomas Rosenberg
viceordf. i gemensamma kyrkofullmäktige i Agricola sv församling

Johan Sandberg



Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

Världen. Situationen i det hungersdrabbade Etiopien ser ut att vara värre än befarat. Brunnar har sinat och skolor stängt. Får området inte tillräcklig hjälp inom det närmaste halvåret befaras både epidemier och utbredd hungersdöd. 17.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag har i ca 25 år studerat samtal och relationer i kristenheten. Nu har jag en gedigen dokumentation och vill utöka min "arena". Jag bloggar MEN JAG VILL HA MER PLATS! Vilka möjligheter finns? 16.8.2011 kl. 00:00

Borgå. Fredrik Geisor har sett vad det är att vara full av liv och glädje, men också riktigt sårbar. Han har drabbats av både hjärtstillestånd och hjärninfarkt. 30.12.2020 kl. 15:23

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

Julpsalm. När Zacharias Topelius i oktober
1887 skrev dikten Julvisa hade han sannolikt ingen aning om att han skrivit en av våra mest älskade julpsalmer, Giv mig ej glans. Det är inte ens sagt att Topelius tänkt sig en melodi till den. 21.12.2020 kl. 09:46