En ny period inleds i Margita Lukkarinens liv då hon går i pension om ett år.
– Jag vill vara närvarande för våra barnbarn så som min mamma också varit och är i våra barns liv.
En ny period inleds i Margita Lukkarinens liv då hon går i pension om ett år. – Jag vill vara närvarande för våra barnbarn så som min mamma också varit och är i våra barns liv.

"Jag har litat på att jag landar där jag ska"

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.
– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen.
4.11.2016 kl. 00:00

De sista höstlöven faller i Karleby centrum. Margita Lukkarinen flyttade för en månad sedan från ett hundra år gammalt hus till en lägenhet i stan.

– Här har jag mina rötter, säger hon och berättar om den harmoniska uppväxten på Kyrkbacken, dit hon flyttade när hon var bara några år gammal.

Hemma fick hon en jordnära kristen fostran.

– Jag blev inte slagen med Bibeln i huvudet men fick lära mig vad som är rätt och vad som är fel, att bry mig om andra och se det goda och det positiva. Det har präglat hela min person. Jag har svårt med människor som närmar sig saker via problem.

Att hon alltid sett möjligheter i stället för bekymmer har präglat också hennes yrkesliv. Många gånger har hon gjort drastiska val i karriären. Som när hon grundade ett eget företag, och när hon sålde det. Och nu senast, när hon blev VD för en organisation med inre stridigheter, trots att många avrådde henne.

"När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd."

– Jag har burit med mig tron att livet bär. Jag har vågat hoppa, många gånger, och litat på att jag landar, och landar väl. Om jag inte landat väl så har jag ändå landat där jag ska.

Kampen för kvinnliga präster

Margita Lukkarinen gick i söndagsskola som barn, och via vänner och bekanta kom hon senare med i väckelserörelsen Kyrkans Ungdoms verksamhet.

– Men så småningom tyckte jag att åsiktskorridoren blev för trång. När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd.



Hon blev vuxen, byggde hus och flyttade till Nedervetil med sin man.

– Jag upplevde att klimatet i församlingen där var helt annat än det var i Karleby. De vanliga ortsbornas inställning till kyrkan var okonstlad, kyrkan var en naturlig del av vardagen.

Det var frågan om kvinnliga präster som gjorde att Margita Lukkarinens engagemang i kyrkan växte sig starkt i början av 2000-talet. Hon är en av dem som grundade rörelsen Alla gemensamt, som kämpade för att kvinnliga präster skulle få predika i Karleby församling.

– Jag blev till slut väldigt engagerad. Vi bildade en valmansrörelse som samlade verkligt många människor till öppna möten. Det var befriande, men det var också jobbigt. Under processen upplevde jag ofta att det tog mer än det gav.

På den tiden var hon inte förtroendevald i församlingen, vilket hon senare blev.

– Men det var fruktansvärt att från sidan se hur hårt mina vänner i församlingsrådet blev åtgångna, hur de blev antastade och anklagade för att de hade fel tro.

Alla frågor blev konflikter, också sådana som inte hade med kvinnliga präster att göra. Det tog lång tid att få till stånd en egentlig dialog.

– Tyckte du på fel sätt var du genast i periferin. Jag kommer särskilt ihåg en händelse då jag var i kyrkan och prästen som predikade började prata i ornitologiska termer om gökungar. När det var som värst var det så jag, och många med mig, blev utpekade, som gökungar som församlingen närt vid sin barm men som sedan äter dem ur boet.

Det rör på sig i Karleby

Nu har läget neutraliserats i Karleby och någon konfliktsituation finns egentligen inte längre, säger Margita Lukkarinen.

– Jag tror att våra motståndare till slut insåg att vi menade allvar. Vi var inte bara politiker eller kvinnosakskämpar. Vi var människor i församlingen som trodde på samma saker som de gjorde, vi var inte deras fiender.

I dag är det i stället andra saker på det religiösa fältet i Karleby som bekymrar. Väckelsepredikanten Patrick Tiainen samlar stora skaror omkring sig och sin församling Word of Faith, något som oroar en del i trakten.

"Jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person."

– Det tycks finnas ett underlag för sådana här rörelser i Karlebynejden, de kan lätt blomma upp. Det visar vår historia.

Hon har bekanta som är engagerade i Word of Faith.

– Jag förstår att rörelsen svarar mot ett behov som finns och som den lutherska församlingen inte kunnat svara på. Det handlar inte om några småsamlingar. Rörelsen kring Patrick Tiainen är större än många tror.

Hon säger att det för en utomstående är svårt att förstå vad det riktigt handlar om.

– Men jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person. Det finns det många exempel på, både i Finland och hela världen. Då har man tagit ett steg åt sidan från det jag tror på.

Den lutherska församlingen i Karleby har reagerat på förändringarna i staden.

– Det är bra att det börjar finnas en motvikt. Men många står med ena foten i den nya rörelsen och med den andra i det gamla församlingslivet. Det är inte alldeles lätt att veta hur man som församling ska profilera sig, vilka skillnader det är man ska peka på.

I något avseende tror hon att församlingen vaknat för sent.

– Det har läckt medlemmar till den nya rörelsen. Vad händer när vi 60-plussare börjar dra oss tillbaka? Vem ska leda, fatta beslut och dra upp riktlinjer i församlingen om de unga har flyttat över till en annan gemenskap?

Text och foto: Christa Mickelsson



Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

profilen. Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt. 29.4.2024 kl. 08:00
Dopet kan se ut hur som helst och kräver inga storsatsningar.

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16
Med hjälp av den inhyrda värmeblåsaren håller Sixten Ahlsved kyrkan i Terjärv varm.

FÖRSÄKRINGAR. I januari, när det var som kallast, gick en ventil i fjärrvärmesystemet i Terjärv kyrka sönder och temperaturen inne i kyrkan sjönk snabbt till -10 grader. Värmesystemet frös och måste nu förnyas. Men försäkringsbolaget har avslagit församlingens ersättningsansökan. 26.4.2024 kl. 11:14
Patrica Strömbäck är kaplan i Närpes församling.

Kolumn. Hur personlig är du, Gud? Hur mycket griper du in i världen, i människors liv och mitt liv? Gud, gör du upp planer, ordnar, styr och ställer, och beskyddar? 24.4.2024 kl. 17:41

TIDSKRIFTER. Förbundsarenan i samarbete med Åbo Akademi gjorde i början av året en undersökning där man kartlade finlandssvenskarnas läsvanor av tidskrifter. I rapporten som presenterades i mitten av april framgick att Kyrkpressen är den i särklass mest lästa tidskriften i Svenskfinland. 23.4.2024 kl. 15:15