Våga fråga

MARIA SUNDGREN-LILLQVIST är kognitiv psykoterapeut och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.

SVAR: Ett första råd i denna fråga är att ni föräldrar ska kontakta terapeuten och diskutera situationen. Då får terapeuten ge sin syn på saken och blir medveten om era tankegångar. Tillsammans kan ni komma fram till en bra lösning för att på bästa sätt hjälpa ert barn.
Det är viktigt att barnet som mår dåligt får terapi. Men det vore också bra att föräldrarna får en egen samtalstid. Idealet är att föräldrarna träffar samma terapeut som barnet. Då kunde föräldrarna få stöd i hur de bäst kan hjälpa barnet.

Naturligtvis har barnets ålder en betydelse. Ju mindre barnet är, desto viktigare är det att hela familjen eller föräldrarna är involverade. Föräldrarna kan inte få all information som barnet ger åt terapeuten, men de kan få råd om hur de kan stödja barnet. Vidare kan föräldrarna ge terapeuten information som barnet inte berättat. Terapeuten kan få en bättre helhetsbild genom att också samtala med föräldrarna. Idealet är att barnet går i terapi en gång per vecka. Föräldrarna kunde träffa terapeuten cirka en gång per månad. Om det inte går att ordna att föräldrarna träffar samma terapeut som barnet, så borde föräldrarna ha en annan terapeut som de samtalar med.

Att involvera hela familjen i terapin kan också vara ett alternativ, då blir det frågan om familjeterapi. Men det kan vara svårt för barnet att prata öppet när föräldrarna är med. Därför kan det hända att familjeterapi inte är tillräckligt för barnet. Dessutom kan det också vara svårt för föräldrarna att berätta allt när barnet är med.
Ett alternativ kan vara ett häfte där terapeuten kan skriva ner det hen finner väsentligt och föräldrarna kan skriva ner det som de funderar på. Barnet är medvetet om att häftet finns och barnet kan också skriva ner sina funderingar där.

Att barnet prioriteras framför familjen handlar många gånger om resursbrist inom vården. Det kan ju också vara så att barnet mår bra hemma, men dåligt i skolan och på fritiden. Då är det inte aktuellt med familjeterapi, men då kan barnet få tillräckligt med verktyg för att kunna handskas med eventuell ångest eller oro genom egen terapi. Förekommer det stora gräl hemma är familjeterapi ett mycket gott val. Då får alla familjemedlemmar berätta om hur de upplever hemmiljön och familjen kan få råd och stöd från terapeuterna. Familjeterapi bedrivs alltid av två terapeuter.