Våga fråga

I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.


Vi har haft det ganska stormigt i vårt äktenskap men skulle nu vilja förnya våra löften. Hur går det till i praktiken?

SVAR:

Jag har någon enstaka gång träffat på par som har önskat förnya sina äktenskapslöften. Att det inte sker så ofta beror delvis på att vi inte har några egna finländska modeller för hur det går till. Söker man på nätet med sökorden ”wedding vow reneval” (förnyelse av äktenskapslöften) hittar man däremot mycket material.

När jag kontaktats av par som av olika orsaker vill förnya sina vigsellöften har vi planerat ceremonin tillsammans. I praktiken har vi utgått från vigselformuläret och skräddarsytt tillfället i enlighet med parets önskemål. De yttre ramarna kan variera, hemma eller i kyrkan, tillsammans med de närmaste eller med många gäster i samband med en silver- eller guldbröllopsdag.

För de människor jag mött har det varit viktigt att som en del av ceremonin få uttala sin vilja att fortsätta leva i kärlek och trohet. Eftersom det inte finns färdiga formuleringar har vi utarbetat en fråga tillsammans.

Den kunde till exempel lyda: ”Vill du fortfarande dela ditt liv med NN och älska honom/henne i nöd och lust?”

Ett annat förslag som en av mina kolleger har använt är: ”Vill du NN i dag bekräfta din kärlek till NN och fortsätta att dela ditt liv med henne/honom?”

Eftersom det inte finns en bestämd modell att följa gäller det också för er att planera ceremonin tillsammans med den präst ni anlitar. Var vill ni att ceremonin skall hållas? Vem vill ni att ska var närvarande? Vill ni att era närstående bidrar med böner, textläsning eller musik? Vill ni ha en enkel och innerlig andaktsstund i ert hem eller ordnar ni en stor fest tillsammans med släktingar och vänner?

Att bli ett par och sedan att gifta sig är bara början på ett liv tillsammans. I mindre och vardaglig skala bekräftar ett par sin relation på vardagliga sätt, med vänliga ord och omtänksamma handlingar. Ibland behövs det mera när relationen har satts på prov av olika orsaker. Vad fint att ni igen har hittat tillbaka till varandra! Jag rekommenderar varmt att ni går vidare med era planer på en bekräftelse av era äktenskapslöften.

Ann-Sofi Storbacka är sjukhuspräst och svarar på läsarfrågor om tro och liv.

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12