Vad krävs för att man ska kunna kalla sig feminist och är feminism faktiskt något vi fortfarande behöver? Det här är ett par av de frågor som Peppe Öhman besvarar i sin färska bok.

Feminism är en av Öhmans hjärtefrågor. Den som har följt hennes blogg har märkt det redan för åratal sedan, den som plockar upp Livet & patriarkatet lär märka det ganska snabbt. Öhman är insatt och påläst och det märks att hon är van att föra en debatt om de olika aspekterna av feminism. Ibland får hon till formuleringarna riktigt snyggt, och även om man läst på om feminism en längre tid kan man slås av orättvisan som hon förmedlar.

Tyvärr slås man också ganska ofta av något annat än kampvilja och igenkänning vid läsningen av den här boken. Livet & patriarkatet känns ofta som ett hastverk. Innehållet är bra, men alla formuleringar har inte hunnit finna sin bästa form. Det finns resonemang som skulle behöva förtydligas, fördjupas eller bara knytas ihop bättre. En del av Öhmans språkliga metaforer stjäl uppmärksamhet från det hon egentligen försöker säga, och i synnerhet i inledningen känns det ironiska raljerandet påfrestande. Idén är bra, skribenten insatt, men efterarbetet lyser med sin frånvaro.

Målgruppen för boken utmålas enligt baksidestexten som ”farbrorn, kusinen eller kollegan”, men i praktiken är texten ändå formulerad ungefär som på Öhmans blogg. Det är en jargong och en textgenre som antagligen funkar bra för hennes bloggläsare men inte nödvändigtvis lika bra för exempelvis den där manliga släktingen som passerat femtio och tycker att feminister mest pratar strunt.

Om man orkar ha överseende med att det gått lite för snabbt i vissa svängar är Livet & patriarkatet ändå en läsvärd bok. Öhman har utnyttjat de ungefär 180 sidorna väl och hinner både med att förklara grundbegrepp, svara på frågor om feminism som ställts i kommentarerna till hennes blogg, delge läsaren statistik som punkterar myten om att vi lever i ett jämställt land och krydda det hela med personliga erfarenheter och tankar. De personliga berättelserna fungerar bra – de gör läsningen roligare och igenkänningen större. Öhman lyckas också kombinera dem med tillräckligt mycket statistik och forskning för att de ska kännas relevanta.

I de stunder när Livet & patriarkatet fungerar som bäst är den en styrkebok för (unga) kvinnor. Du är inte ensam. Det är inte ditt fel att patriarkatet fortfarande finns, att könsrollerna är för snäva och ojämlikheten för stor.

BOK