Kyrkpressen.fi

Allt är historia

03.05.2012

I våras firade jag Earth Hour för första gången, en timme utan elektrisk belysning, tv eller dator till förmån för jordens välmående. Vi tände levande ljus och talade allvarligt om livet. Det var fint.

På jobbet har vi redan länge varit noga med World Fair Trade Day, dagen för rättvisemärkta produkter. Eftermiddagskaffet brukar smaka extra bra just den dagen.

Påsk och jul är också viktiga, men pingst – hur firar man egentligen det? Och allhelgona – går det på något sätt att kombinera med maskerad?

En ny enkät på Nordiska museets hemsidor vill veta mera om svenskarnas traditioner. Hur firar du Melodifestivalen, Vasaloppet och Nobelfesten? Har du särskilda kläder på dig, äter eller dricker något speciellt?

Är det viktigt att man firar rätt sak eller är det allra viktigaste att träffas och umgås? Och om man saknar historia och traditioner, får man då hitta på sina egna?

När barnen ritar släktträd i skolan är det inte alla som känner till sin bakgrund. Kontakten med släkten kan ha brutits av olika skäl. Det finns inga namn som går i arv, inga kläder att ärva.Däremot finns det mening och symbolik att ta fasta på också i dag. Barn som bär namn på viktiga platser: det var just på det här fjället jag kände dina första sparkar i magen. Splitternya dopkoltar som sys upp för att kunna gå i arv till yngre syskon. Någon måste ju vara den första i ledet när ett nytt kapitel skrivs.

Allt är historia också i dag. Och det är lika värdefullt som alla gamla anor.

Nina Österholm

Syster Sylvie: ”Tron löser inte ditt liv åt dig – du är människa”

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

Godhet skriker sällan, den viskar – det är lätt att missa det goda hos någon

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55