Socknen historia – uppdraget inte

29.11.2016

LEDARE. Vad skulle de tänka i dag, de generationer som uppförde en stolt kyrka mitt i byn?

De blev rätt många med åren. Enligt en uppskattning från Kyrkans informationscentral cirka 830 stycken. Inte kunde fäderna ana att det skulle komma en tid när avstånden skulle krympa så totalt, att den gamla huvudkyrkan skulle ligga inom tjugo minuters räckhåll för de bilburna, som då skulle utgöra mer eller mindre alla bybor.

Knappast skulle de heller ana att kyrkan, bygdens stolthet, numera sällan är den plats som får samma bilburna folk att susa in till stan – utan att det snarast handlar om att fylla kylen med varor från den stora supermarketen i utkanten av stan. Inte kunde de veta att gränserna mellan socken och socken inte längre är ett hinder för arbete, fritid eller kärlek. Sjukskötaren jobbar i grannkommunen, grannpojken spelar yttervänster i stadens fotbollslag och har stadigt sällskap femhundra kilometer bort.

Andra bygder skulle till sin förvåning få se sina blomstrande närsamhällen vissna ner och avfolkas. Nej, inte kunde fäderna och mödrarna veta, att där kyrkan fortfarande står kvar har tiden för länge sedan sprängt de gamla strukturerna för bygdderna runtomkring.

Det betyder inte att församlingen skulle ha dött eller mist sin betydelse. Kanske är det rentav tvärtom, för många kan den vara det nätverk som gör hemtrakten till något mer än ett övernattningsställe.

Församlingen kan skapa viktiga vardagsnätverk mellan dem som bor och lever nära varandra. Församlingen kan också se och fånga upp dem som i tysthet lider nöd också, eller till och med särskilt, på en liten ort. Men för att göra det behöver församlingen inte längre samma lokala volym som kom som en självklarhet för ett par århundraden sedan. Man måste våga ifrågasätta hur viktigt det är att församlingen stationärt och hundraprocentigt ”bor” på hemorten, när inte ens ortsborna gör detsamma. Hur mycket kropp måste församlingen ha lokalt för att den också ska vara ande?

I klartext är det just sådana frågor som diskuteras i Pedersörenejdens samfällighet. Det gäller att hitta balansen mellan strukturer och verksamhet, ramar och innehåll. Och naturligtvis går det inte att blunda för att de många gånger är svåra att skilja åt. Ändå är det skäl att reflektera över hur sorgligt det är om den evangelisk-lutherska kyrkan långsamt kvävs till döds av sin egen historiska tyngd.

Kyrkorna kom till för att det fanns ett behov. De var inte bara andliga centrum i sin bygd. De var informationscentraler, sociala knutpunkter, rättssalar, äktenskapsmarknader och handelskammare.

I dag har största delen av de funktionerna flyttat ut för länge sedan. Kvar finns det andliga uppdraget och utmaningen att förvalta det rätt bland de människor som lever här och nu.

May Wikström

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12