Förhärliga inte martyrskapet

12.05.2016
Martyrdåd har i vår tid fått en ny och skrämmande klang. Snabbt kopplas tanken till vansinnesdåd som inte bara förorsakar tragedier för dem som råkat befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Handlingarna bidrar också till den religionsskräck som gör hängiven tro till något misstänkt, en potentiell farlighet.

Det är lätt att beskärma sig över hur människors tro kan spåra ur så fatalt att de tror sig få himmelsk belöning genom att ta livet av sig själva och andra. Men i samma veva skulle det vara hälsosamt att självkritiskt reflektera över hur de kristna har sett på martyrer – och framför allt hur man ser på dem i dag.

Martyrskapet är en del av berättelsen om de första kristna, urkyrkan och romarriket. Förföljelserna inlemmades och blev en del av kristendomens narrativ om sig själv. I Egypten, bland kopterna, blev den massiva förföljelse, tortyr och folkmord som ägde rum under kejsar Diocletanus år 284 rentav deras ”ground zero”. Därifrån börjar den koptiska tideräkningen, med åren A.M. – Anno Martyrum.

Det som sker i dag på traditionella kristna områden i Syrien och Irak är inget mindre än ett folkmord. Förföljelserna är inte kejserligt sanktionerade, och i många fall handlar de säkert minst lika mycket om okontrollerat och besinningslöst våld som en medveten plan att rensa ut de otrogna.

Inte desto mindre sker de, och även om de kristna kyrkorna utanför områdena har reagerat – också världens största kristna samfund, det katolska – så är tanken på hur eftervärlden en dag ska se på de kristna kyrkornas agerande också en rätt plågsam sådan att dröja vid.

Vad kunde vi göra mer? Finns det lägen där de kristna utanför våldshärdarna frimodigare borde ha fört de kristnas talan? Trots de hastigt efterföljande förebråelserna om att det visst är många andra som också lider.

Och så är det, naturligvis är det så. Men ändå: det finns också många kristna som lider enkom för att de är kristna.

Det fulaste vittnesbördet eftervärlden kan ge är däremot det som handlar om att se, men att förandliga och glorifiera det fruktansvärda lidande som händer alldeles riktiga, livs levande människor år 2016. Vi har inget behov av en Diocletanus II. Det stärker inte vår tro. Det stärker inte deras som lider heller. Det som händer är brutalt och kort och gott detta: de torteras och dör.

Därför är det skäl att rensa i de egna berättelserna i kyrkor och bönehus. Att storvulet tala om hur fantastiskt tron växer under det svåra lidandet och blodsutgjutelserna är bara äcklande, när blodet som flyter inte är ens eget utan någon annans, långt borta. Genom historien har kyrkan fått skämmas och lida för berättelsen om sig själv sådan hon en gång var, av det hon gjorde eller lät bli att göra.

Låt det inte hända igen.

May Wikström

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41