Kyrkpressen.fi

Schvung på mötessitsarna

18.02.2016

Kyrkomötesvalet bjöd på en viss dramatik den här gången. Det är välkommet. Det stora och rätt anonyma organet har annars svårt att få synlighet. Valresultatet var en frisk fläkt, som har väckt positiva reaktioner. Det var upplagt för spänning, i och med att veteranen Stig Kankkonens stol behövde en tung ersättare från lekmannalistorna. Att prästerna den här gången gjorde ett val där bägge prästombuden plockades från en och samma lista var också ett maktskifte. De slitna etiketterna ”liberal” och ”konservativ” är så gott som i alla sammanhang rätt klumpiga innehållsförteckingar. Men det är helt klart att prästlistan med dem vars övertygelse inte går ihop med kvinnor i prästämbetet eller könsneutrala äktenskap inte hade tillräckligt med stöd bland prästkollegerna. I stället var det den breda och teologiskt öppna listan som vann. Max-Olav Lassila föll ut, trots att han nominellt hade fler röster än nyinvalda Rolf Steffansson. Det kunde ha sett annorlunda ut, vad valaktiviteten gjorde för resultatet är det svårt att veta. 73 procent av de drygt 300 röstberättigade prästerna valde att rösta.

Det är en intressant prästduo som tar plats i plenisalen. Återinvalda Bo-Göran Åstrand har en tydlig församlingsprofil, med en förmåga att reflektera över hur hierarkiska och strukturella förändringar slår ut på gräsrotsnivå. I Steffansson får hela kyrkomötet en missionsteolog vars vardag handlar om att få luthersk teologi på hemma-
plan och teologi på bortaplan att, om inte gå ihop, åtminstone inte krocka alltför mycket. I kombination med Åsa A. Westerlund, som förutom sin sakkunskap i förvaltning och sitt nätverk på finskt håll dessutom är väl insatt i kyrkans internationella arbete, bidrar Borgå stifts ombudstrupp med en betydande sakkunskap till hela kyrkomötet.

Lekmännen är också intressanta. Patrik Hagman har profilerat sig som en radikal, etiskt och politiskt medveten teolog, som också rönt nyfikenhet på finskt håll. Han står för något fräscht och fränt, som man hoppas hittar sin fåra i det tröga organet. Att Göran Stenlund sitter kvar är viktigt. Han är den som förankrar gruppen också bland de väckelsekristna, den skara som fortsättningsvis hör till dem som bär en stor del av kyrkans frivilligarbete i församlingarna. Lekmännen kompletteras slutligen med nyinvalda Bror Gammals, som har goda förutsättningar att se beslutsfattande ur både rikets perspektiv och samtidigt lyfta fram Ålands specifika situation. Vi har fått ombud som ser ut som Borgå stift gör. Det inger förväntan. Det enda smolket i bägaren är konstaterandet att det blev ett mansdominerat gäng.

I gengäld blev stiftsfullmäktige desto mera kvinnostarkt. Valmatematiken med vägda röster bidrar säkert till valdrottningen Heidi Juslin-Sandins tunga mandat. Likväl är det hon och prästen Mia Bäck som är starka kandidater till nytt presidium för organet. Hur polariserat fullmäktige blir, med tanke på tydliga åsiktsfalanger, hänger nu på hur väl organet lyckas slå fast gemensamma mål för sitt arbete.

May Wikström

Bakom varje sjukdom finns en människa – men hur ge själavård åt någon som inte minns?

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00